Måndag morgon. Tormod Kleiven är ordförande i Normisjon, EFS närmsta norska systerrörelse. I det senaste numret av Agenda 3:16, organisationens ambitiösa månadsmagasin, blir Tormod intervjuad. Bland annat får han frågan vad han menar är den största utmaningen för kristna i Norge idag. Hans svar anknyter till mina funderingar om den inre sekularisering som vi alla hotas av, även om vi vill vara konservativa i vår teologi. Så här svarar Kleiven:
"Att de kristna är kristna. Jag är så trött på att höra att avkristningen i Norge beror på muslimer, arbetarpartiet och de som inte tror. Avkristningen sker därför att kristna inte är kristna. Att vara kristen handlar om att vara tillsammans med Jesus i vardagen. I alla aspekter av vårt liv. Både när vi är ensamma och när vi är tillsammans med andra. Jesus är engagerad i vår vardag"
Vi säger i EFS att vi vill hjälpa människor att leva nära Jesus i vardagen. Det var just det.
Jag tror vi behöver en ärlig diagnos av vårt eget tillstånd. Inte för att skapa skuld över att vi är så dåliga, vilket är lätt gjort. Men för att skapa en förnyad längtan, i mitt eget inre och gemenskapen med hustrun, med bönegruppen, med andra i min församling. En ny förväntan på att Jesus, som Tormod säger, är "engagerad i vår vardag". Att han är nära, vill ha min uppmärksamhet, vill ge mig förslag, ge mig vinkar, ge mig tankar. Att han vill leda i de små vardagshandlingarna som ger livet dess innehåll och mening. Inte i en krampaktig balansgång på slak lina av oro över att jag inte får göra fel. Men i en spännande dialog med Jesus om användandet av pauser som uppstår, samtal med människor jag stöter på, händelser som inträffar. Vilket de gör mest hela tiden...
Givetvis också ett samtal med Jesus om större saker, vägval, prioriteringar, värderingar. Just där är individulismen så lätt sekulariserande. Här skulle vi kunna få mycket fler viktiga och djupa samtal med vår livskamrat, med dem i hemgruppen, och kanske ibland med andra efter gudstjänsten.
Den största utmaningen: att de kristna är kristna. Kristen är jag. Men är jag kristen?
Nej, jag kastar inte sten i glashus. Jag är lika naken, minst, som någon annan. Men Jesus har kläder åt oss. Låt oss hjälpa varandra att ta på dem! Allvaret och löftet i detta, predikotexten till denna blogg, finns i Uppenbarelseboken 3:14-22. Kom in till mig, Jesus!
"Att de kristna är kristna. Jag är så trött på att höra att avkristningen i Norge beror på muslimer, arbetarpartiet och de som inte tror. Avkristningen sker därför att kristna inte är kristna. Att vara kristen handlar om att vara tillsammans med Jesus i vardagen. I alla aspekter av vårt liv. Både när vi är ensamma och när vi är tillsammans med andra. Jesus är engagerad i vår vardag"
Vi säger i EFS att vi vill hjälpa människor att leva nära Jesus i vardagen. Det var just det.
Jag tror vi behöver en ärlig diagnos av vårt eget tillstånd. Inte för att skapa skuld över att vi är så dåliga, vilket är lätt gjort. Men för att skapa en förnyad längtan, i mitt eget inre och gemenskapen med hustrun, med bönegruppen, med andra i min församling. En ny förväntan på att Jesus, som Tormod säger, är "engagerad i vår vardag". Att han är nära, vill ha min uppmärksamhet, vill ge mig förslag, ge mig vinkar, ge mig tankar. Att han vill leda i de små vardagshandlingarna som ger livet dess innehåll och mening. Inte i en krampaktig balansgång på slak lina av oro över att jag inte får göra fel. Men i en spännande dialog med Jesus om användandet av pauser som uppstår, samtal med människor jag stöter på, händelser som inträffar. Vilket de gör mest hela tiden...
Givetvis också ett samtal med Jesus om större saker, vägval, prioriteringar, värderingar. Just där är individulismen så lätt sekulariserande. Här skulle vi kunna få mycket fler viktiga och djupa samtal med vår livskamrat, med dem i hemgruppen, och kanske ibland med andra efter gudstjänsten.
Den största utmaningen: att de kristna är kristna. Kristen är jag. Men är jag kristen?
Nej, jag kastar inte sten i glashus. Jag är lika naken, minst, som någon annan. Men Jesus har kläder åt oss. Låt oss hjälpa varandra att ta på dem! Allvaret och löftet i detta, predikotexten till denna blogg, finns i Uppenbarelseboken 3:14-22. Kom in till mig, Jesus!
Inlägg
