Miljonprogram, slaveri och framtid: Addis Ababa söndag morgon
Varje morgon hör jag genom enkelglasen högtalarna från en ortodox kyrka. Sång, liturgi, predikan tror jag. Kyrkor och präster överallt, dophögtid med vitklädda folksamlingar som blockerade gatorna denna vecka, nästan som miljödemonstranter. Färger, folkligt, märkligt på samma gång. Konstigt med detta gamla, traditionella, som ger identitet för dem innanför och främlingskap för mig utanför. Vad har detta religiösa med livet att göra? Vad vore livet utan det?
Addis Ababa, 4 miljoner invånare, med glasskrapor och plåtslum sida vid sida, steniga gatvägar, halvt oorganiserade med enkla hus med rostiga tak. De ligger sida vid sida med fantasifulla, på gränsen till vackra tvåvånings familjehus byggda av dem som hamnar på rätt sida om den ekonomiska klyftan eller återvänder från fina utbildningar i utlandet med möjligheter i händerna. Eller mitt emot de nya miljonprogramsliknande femvåningshusen med utanpåliggande järntrappor, byggda med en liten eller större stenig och skräpig innergård och parabolantenner som en omgärdande svampcirkel. Här växer det framtida Etiopien upp. Här behöver kyrkan gestaltas på nytt med husförsamlingar för överlevnad och hopp, som i antikens Rom, med skraltiga trävåningshus när kristendomen ännu var ung. Och genom storstaden skär många nya flerfiliga leder bokstavligen tvärs igenom den gamla bebyggelsen. Inga miljödemonstranter! Framtiden?
Forntiden: Gamla kvinnor bär böjda de obeskrivligt tunga pinnbördorna nerför Entottoberget, de vilar bördan mot en sten och rätar på den krumma ryggen. Men också unga mödrar, för att försörja de barn de fick med männen som passerade en hastig natt i tonåren. Ett något bättre slaveri än prostitutionen. Men de svettiga ansiktena skrattar mot varandra.
Så lätt det är att glömma hur världen ser ut, hemma i mitt trygga bomullssverige.
CMCR-mötet är över, alla samtal under kafferasterna har tystnat, de dynamiska bibelförklaringarnas utmaningar dröjer sig kvar: om passion och beroende av Guds Ande, kärlek till Guds ord, om nutidsmänniskans andliga fattigdom, om Jesu sammanfattning av det glada budskapet i Lukas 24: Detta är allstå vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse skall förkunnas i hans namn för alla folk.
Men vi vet inte var vi ska träffas nästa år. Inbjudan till Sverige är accepterad, men Mekane Yesuskyrkan ledning kan inte säga ett definitivt ja än. Först måste kyrkans generalförsamling säga sitt. Man brottas med Svenska kyrkans beslut om äktenskapet, det är orsaken. Vi får avvakta och se.
Till sist ett tack till Ingela och Staffan Grenstedt för en veckas gästfrihet och bilskjutsar!
söndag 24 januari 2010
torsdag 21 januari 2010
Återgäldande av mission
Vi är samlade till möte mellan Mekane Yesuskyrkan (MY) och hennes partners i Addis Abeba, Etiopien. Roligt, lärorikt och tröttande att möta alla systrar och bröder i det fantastiska sammanhang som är Kristi kyrka.
Några intryck från första dagen:
Jag hör om den historiska sändningsgudstjänsten i söndags för de första missionärerna som ska sändas utanför Etiopien till ett muslimskt land genom den sedan två år bildade missionsorganisationen IMS, som jag skrev om häromdagen. Jag får livliga beskrivningar av ”fackelceremonin” där vår missionär Kersti Karlsson som representant för EFS som fick börja evangelisk mission fick ta den första facklan. Som en symbol för hur evangeliets eld spridits vidare tände hon andra missioners facklor och sedan tändes facklor burna av ledarna för Mekane Yesus kyrkans synoder. Till sist tändes ett kors som ett tecken på att uppgiften inte är slutförd och att vi har ett gemensamt ansvar. Presidenten för MY, Wakseyoum Idossa, betecknar i sitt välkomsttal bildandet av IMS som ”mission i retur” eller ”återgäldande av mission”.
Det största är ändå just nu stor glädje men också en god stolthet över att MY är en kyrka igen efter 12 år av splittring med en utbrytning. Det återkommer på olika sätt, och med rätta!
Presidenten utrycker också sorg över hur besluten om samkönade äktenskap i Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika anstränger relationerna. Med tanke på att han också påminner om hur torka och översvämningar har försatt 6,2 millioner människor i södra Etiopien i svält, så kan jag å ena sidan fundera över proportionerna på saker och ting. Å andra sidan inser jag hur allvarligt man ser på Svenska kyrkans avsteg från Guds klara ord, som man menar att det handlar om.
Jag har fått en kommentar med en fråga om varför jag inte skrivit mer just om kyrkans beslut i vigselfrågan. Min reflektion om proportionerna ovan är en del av svaret. Men också att jag redan uttryckt min och EFS mening offentligt och inte vill fokusera för mycket på den frågan. Sen får den konsekvenser som kanske ger mig anledning att återkomma saken.
Några intryck från första dagen:
Jag hör om den historiska sändningsgudstjänsten i söndags för de första missionärerna som ska sändas utanför Etiopien till ett muslimskt land genom den sedan två år bildade missionsorganisationen IMS, som jag skrev om häromdagen. Jag får livliga beskrivningar av ”fackelceremonin” där vår missionär Kersti Karlsson som representant för EFS som fick börja evangelisk mission fick ta den första facklan. Som en symbol för hur evangeliets eld spridits vidare tände hon andra missioners facklor och sedan tändes facklor burna av ledarna för Mekane Yesus kyrkans synoder. Till sist tändes ett kors som ett tecken på att uppgiften inte är slutförd och att vi har ett gemensamt ansvar. Presidenten för MY, Wakseyoum Idossa, betecknar i sitt välkomsttal bildandet av IMS som ”mission i retur” eller ”återgäldande av mission”.
Det största är ändå just nu stor glädje men också en god stolthet över att MY är en kyrka igen efter 12 år av splittring med en utbrytning. Det återkommer på olika sätt, och med rätta!
Presidenten utrycker också sorg över hur besluten om samkönade äktenskap i Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika anstränger relationerna. Med tanke på att han också påminner om hur torka och översvämningar har försatt 6,2 millioner människor i södra Etiopien i svält, så kan jag å ena sidan fundera över proportionerna på saker och ting. Å andra sidan inser jag hur allvarligt man ser på Svenska kyrkans avsteg från Guds klara ord, som man menar att det handlar om.
Jag har fått en kommentar med en fråga om varför jag inte skrivit mer just om kyrkans beslut i vigselfrågan. Min reflektion om proportionerna ovan är en del av svaret. Men också att jag redan uttryckt min och EFS mening offentligt och inte vill fokusera för mycket på den frågan. Sen får den konsekvenser som kanske ger mig anledning att återkomma saken.
fredag 15 januari 2010
27 personer vill ut med EFS
Jag sitter på EFS utlandsmissionsråd och är glad. Väldigt glad. Så pass att det ryser i min evangelistsjäl. Gläd dig med mig över:
• En utlandsavdelning på plats med Erik J och Erik A som oförtrutet jobbar med sjuttielva saker som ligger framför. Vi firade i torsdags med smörgåstårta och varsin spetsbladig kaktus till bröderna med kommentarer om deras spetskompetens och att blommor måste kunna klara sig när deras husse är på långa resor.
• Försoningsframstegen inom världens näst största lutherska kyrka Mekane Yesuskyrkan. Så här skriver vår utsände Kersti Karlsson: ”Vid sitt Assembly i december beslöt AASECMY (den del som bröt sig ur tidigare) att upplösa sig själva, nästan enhälligt, 106 för och 6 mot. De som jobbat centralt kommer att anställas av Mekane Yesus, och en ny synod bildas för Addis Abeba. Detta kommer att firas i samband med den stora missionskonferensen som ska hållas på seminariets område nästa helg, den 15 - 17 december. Förmiddagsgudstjänsten kommer att ägnas åt detta.” Det är så kraftfullt när försoning segrar över splittring. Vi har Erik J på plats.
• Samma eftermiddag kommer missionärer att avskiljas för tjänst i missionsländer, utsända av den nya missionsorganisationen inom Mekane Yesus som heter International Missionary Society (IMS). En sån glädje och utmaning tillbaka till oss.
• Då är det otroligt spännande att få sitta och samtala om vad Herren har för missionskallelser i beredskap för EFS framöver. Vi sitter t.ex. med förfrågningar om delvis onådda folkgruppen i Tanzania, möjligheten att kanske jobba tillsammans med IMS, en nyinkommen motion till EFS årskonferens om en satsning tillsammans med den expanderande lutherska kyrkan i Mordvinien och en förfrågan från Wycliffe/Folk och språk om att stå med i bibelöversättningsarbete!
• Salt utmanar EFS till en gemensam Missionskonferens 2011.
• Vi har sedan det blev känt att EFS tar hand om utlandsadministrationen fått intresseförfrågningar från 27 (!!!!) personer om att på olika sätt få resa ut i EFS tjänst. Hur förvaltar vi det förtroendet?
Tre reflektioner:
1. Vad vill Gud med allt detta? Vi behöver frimodighet, klokhet och urskillningsförmåga.
2. Vi ska se upp så att vi i entusiasmen inte glömmer viktiga grundprinciper i mission som att noga lyssna på våra partners önskemål och prioriteringar, undvika att skapa beroenden genom att först tänka att vi ska ge pengar och att vi måste tänka långsiktigt, holistiskt och tillsammans med andra.
3. Låt oss använda vår böneperiod mellan Påskdag och Kristi himmelfärdsdag till att fråga Gud om ledning för framtiden!
• En utlandsavdelning på plats med Erik J och Erik A som oförtrutet jobbar med sjuttielva saker som ligger framför. Vi firade i torsdags med smörgåstårta och varsin spetsbladig kaktus till bröderna med kommentarer om deras spetskompetens och att blommor måste kunna klara sig när deras husse är på långa resor.
• Försoningsframstegen inom världens näst största lutherska kyrka Mekane Yesuskyrkan. Så här skriver vår utsände Kersti Karlsson: ”Vid sitt Assembly i december beslöt AASECMY (den del som bröt sig ur tidigare) att upplösa sig själva, nästan enhälligt, 106 för och 6 mot. De som jobbat centralt kommer att anställas av Mekane Yesus, och en ny synod bildas för Addis Abeba. Detta kommer att firas i samband med den stora missionskonferensen som ska hållas på seminariets område nästa helg, den 15 - 17 december. Förmiddagsgudstjänsten kommer att ägnas åt detta.” Det är så kraftfullt när försoning segrar över splittring. Vi har Erik J på plats.
• Samma eftermiddag kommer missionärer att avskiljas för tjänst i missionsländer, utsända av den nya missionsorganisationen inom Mekane Yesus som heter International Missionary Society (IMS). En sån glädje och utmaning tillbaka till oss.
• Då är det otroligt spännande att få sitta och samtala om vad Herren har för missionskallelser i beredskap för EFS framöver. Vi sitter t.ex. med förfrågningar om delvis onådda folkgruppen i Tanzania, möjligheten att kanske jobba tillsammans med IMS, en nyinkommen motion till EFS årskonferens om en satsning tillsammans med den expanderande lutherska kyrkan i Mordvinien och en förfrågan från Wycliffe/Folk och språk om att stå med i bibelöversättningsarbete!
• Salt utmanar EFS till en gemensam Missionskonferens 2011.
• Vi har sedan det blev känt att EFS tar hand om utlandsadministrationen fått intresseförfrågningar från 27 (!!!!) personer om att på olika sätt få resa ut i EFS tjänst. Hur förvaltar vi det förtroendet?
Tre reflektioner:
1. Vad vill Gud med allt detta? Vi behöver frimodighet, klokhet och urskillningsförmåga.
2. Vi ska se upp så att vi i entusiasmen inte glömmer viktiga grundprinciper i mission som att noga lyssna på våra partners önskemål och prioriteringar, undvika att skapa beroenden genom att först tänka att vi ska ge pengar och att vi måste tänka långsiktigt, holistiskt och tillsammans med andra.
3. Låt oss använda vår böneperiod mellan Påskdag och Kristi himmelfärdsdag till att fråga Gud om ledning för framtiden!
onsdag 13 januari 2010
Har EFS någon framtid?
Helgen som gick:
EFS inbjöd unga ledare från hela Sverige till en helg om EFS framtid.. Ung = 17-29 år. Män och kvinnor var ungefär lika många. Jag fick vara med under lördagen. Så inspirerande att möta drivet och pionjärandan, nöden och bönen, inte i första hand för EFS utan för Guds rike i vårt land. Så underbart att märka deras väckelsefokus på Jesus, Bibeln, lärjungaskap och mission. De vill verkligen göra Jesus känd, trodd, lydd och älskad. Så utmanande att höra deras framtidsvisioner.
Vad ser de för framtid? Vad önskar de? Några intryck, en preliminär och ofullständig sammanfattning: Det handlar om Guds rike, EFS och Svenska kyrkan är bara redskap och är bara intressanta om de kan förmedla och rymma en vision för Guds rikes växt och har evangelistationsfokus. Här finns både längtan efter fördjupning och efter att leva ut tron i vardagen och i hela världen. Här finns önskan om tydlighet i vad vi står för och en kärlek till människor. Här finns olika erfarenheter av EFS och olika erfarenheter av Svenska kyrkan. Här finns olika gåvor, allt från administratörer till evangelister och fanbärare. De flesta är entreprenörer, dock.
Budskapet till EFS:
Vi unga brinnande är med i EFS så länge EFS jobbar för Guds rike. Samfundsgränser är ointressanta…
Vi kan snarare tänka oss bära rörelsen EFS men knappast organisationen.
Vi vill mission, hemma och långt borta.
Vi vill be och agera.
Vi vill ha stöd av er som är äldre, mer erfarna kristna, gärna som mentorer.
Vi måste ta dem på stort allvar, involvera dem mer i framtidstänkande, inriktning och målsättning. Det är utmaning för oss som jobbar med EFS på riks, i distrikt och lokalt. Får de påverka? Kan vi stödja! Vi måste!
EFS inbjöd unga ledare från hela Sverige till en helg om EFS framtid.. Ung = 17-29 år. Män och kvinnor var ungefär lika många. Jag fick vara med under lördagen. Så inspirerande att möta drivet och pionjärandan, nöden och bönen, inte i första hand för EFS utan för Guds rike i vårt land. Så underbart att märka deras väckelsefokus på Jesus, Bibeln, lärjungaskap och mission. De vill verkligen göra Jesus känd, trodd, lydd och älskad. Så utmanande att höra deras framtidsvisioner.
Vad ser de för framtid? Vad önskar de? Några intryck, en preliminär och ofullständig sammanfattning: Det handlar om Guds rike, EFS och Svenska kyrkan är bara redskap och är bara intressanta om de kan förmedla och rymma en vision för Guds rikes växt och har evangelistationsfokus. Här finns både längtan efter fördjupning och efter att leva ut tron i vardagen och i hela världen. Här finns önskan om tydlighet i vad vi står för och en kärlek till människor. Här finns olika erfarenheter av EFS och olika erfarenheter av Svenska kyrkan. Här finns olika gåvor, allt från administratörer till evangelister och fanbärare. De flesta är entreprenörer, dock.
Budskapet till EFS:
Vi unga brinnande är med i EFS så länge EFS jobbar för Guds rike. Samfundsgränser är ointressanta…
Vi kan snarare tänka oss bära rörelsen EFS men knappast organisationen.
Vi vill mission, hemma och långt borta.
Vi vill be och agera.
Vi vill ha stöd av er som är äldre, mer erfarna kristna, gärna som mentorer.
Vi måste ta dem på stort allvar, involvera dem mer i framtidstänkande, inriktning och målsättning. Det är utmaning för oss som jobbar med EFS på riks, i distrikt och lokalt. Får de påverka? Kan vi stödja! Vi måste!
lördag 9 januari 2010
Medarbetare trotsar bister kyla
Bloggar är färskvara, så jag skriver nu innan jag lägger mig, trots att jag är lite trött i huvudet. Torsdag-fredag fick jag vara med på EFS i Västerbottens medarbetardagar på Strömbäcks folkhögskola, inbäddad i vinterljus och bister kyla. Då var det var fint att få känna värmen och avspändheten i den rätt stora kåren. Västerbotten är utan konkurrens EFS största distrikt, ungefär en fjärdedel.
Jag hamnade mitt i Åsa Nyströms workshop om att utveckla grupper och insåg att det var så nyttigt att jag bort komma tidigare. Men jag tröstar mig med min brors beska kommentar vid något tillfälle att det knappast är mer teori vi behöver utan att göra det vi vet. Själv medverkade jag med seminarum om EFS utlandsarbete , bibelförklaring över trons förebilder i Hebreerbrevet 11-12 och ett pass om EFS läge och framtid. Det mottogs rätt väl, men fick utmaningen att vi och jag behöver konkretisera vår vision och mål. Jobbar på det.
En av guldklimparna var presentationen av Bibelfjäll där EFS i Västerbotten och Norrbotten med flera samarbetar med Svenska missionskyrkan om en ny bibelskola i fjällmiljö från hösten. En spännande nysatsning med ledorden fromhet, intellektuell bearbetning och handling och en kreativ pedagogisk mångfald. Skulle gärna gå den! Jag gillar skidåkning så mycket, men just nu är det för kallt för mina fötter och hals. Tyvärr.
Jag hörde glädjen över att nyårsungdomslägret Livskraft var helt fullt, den ledarutveckling som sker där. Det finns inget bättre sätt att fira nyår och ingen större inspiration att få i arbetet, vittnade en. Bara nu ungdomarna hemma får gudstjänster och innehåll som bär tillräckligt mycket av livskraft! Jag fick lite mer inblick i distriktets situation med så självklart god symbios med Svenska kyrkan, med många små och rätt nedläggningshotade föreningar, kamp med ekonomin men samtidigt bästa decembergivandet i mannaminne. Jag såg tydligt att vi på EFS riks och distrikten har så mycket vi behöver göra tillsammans. Och kanske också utmaningen i att se till att goda traditioner inte blir hinder för nödvändig förändring.
Bäst var avslutningsgudstjänsten med gudomlig solosång av Kristina Sturk, en lysande predikan av Torbjörn Arvidsson om den oansenligt märkvärdige Paulusmedarbetaren Timotheos och en fin förbönsstund. Jag mindes mina försök som lärare på Johannelund att lära ut bibelstudium över bibelpersoner!
Jag hamnade mitt i Åsa Nyströms workshop om att utveckla grupper och insåg att det var så nyttigt att jag bort komma tidigare. Men jag tröstar mig med min brors beska kommentar vid något tillfälle att det knappast är mer teori vi behöver utan att göra det vi vet. Själv medverkade jag med seminarum om EFS utlandsarbete , bibelförklaring över trons förebilder i Hebreerbrevet 11-12 och ett pass om EFS läge och framtid. Det mottogs rätt väl, men fick utmaningen att vi och jag behöver konkretisera vår vision och mål. Jobbar på det.
En av guldklimparna var presentationen av Bibelfjäll där EFS i Västerbotten och Norrbotten med flera samarbetar med Svenska missionskyrkan om en ny bibelskola i fjällmiljö från hösten. En spännande nysatsning med ledorden fromhet, intellektuell bearbetning och handling och en kreativ pedagogisk mångfald. Skulle gärna gå den! Jag gillar skidåkning så mycket, men just nu är det för kallt för mina fötter och hals. Tyvärr.
Jag hörde glädjen över att nyårsungdomslägret Livskraft var helt fullt, den ledarutveckling som sker där. Det finns inget bättre sätt att fira nyår och ingen större inspiration att få i arbetet, vittnade en. Bara nu ungdomarna hemma får gudstjänster och innehåll som bär tillräckligt mycket av livskraft! Jag fick lite mer inblick i distriktets situation med så självklart god symbios med Svenska kyrkan, med många små och rätt nedläggningshotade föreningar, kamp med ekonomin men samtidigt bästa decembergivandet i mannaminne. Jag såg tydligt att vi på EFS riks och distrikten har så mycket vi behöver göra tillsammans. Och kanske också utmaningen i att se till att goda traditioner inte blir hinder för nödvändig förändring.
Bäst var avslutningsgudstjänsten med gudomlig solosång av Kristina Sturk, en lysande predikan av Torbjörn Arvidsson om den oansenligt märkvärdige Paulusmedarbetaren Timotheos och en fin förbönsstund. Jag mindes mina försök som lärare på Johannelund att lära ut bibelstudium över bibelpersoner!
lördag 2 januari 2010
Gott nytt år med stor livskraft
Det kan inte hjälpas: tårarna tränger sig fram när jag ser hundratals ungdomar med stort allvar, lyssna intensivt på bibelundervisning så långt orken räcker, stå upp och lovsjunga Jesus, gå fram till förbön, gå runt till bönestationer för att tända ljus, få en välsignelse, skriva ett bibelord eller rita en bön.
Jag har alltså haft förmånen att få gå in i det nya året genom att vara med på ungdomslägret Livskraft Mitt, ett av EFS ungdomsförbunds Salt:s 4 tonårsläger över nyår. Skol- och studentrörelsen Credo var också medarrangör, tillsammans med Johannelunds Teologiska Högskola.
Jag blir glad över många saker: programmets fokusering på Jesu verk, möjligheten att få fördjupa sitt beslut att följa honom och de många unga växande ledare som lägren fostrar. Jag ser nya generationer barn till kristna föräldrar som socialiseras (växer in i) i en egen tro och kompisar som kommer med genom vänskap, skolgrupp eller ungdomsgrupp. Och sångerna är fina. Musikaliskt högklassigt, så vitt jag kan bedöma, och framför allt en Jesuscentrering som är evangelisk och hållbar.
Det kan snörpa till i magen också hos mig som lever så skyddad från omgivningens tryck. Dessa unga lärjungar är utslängda på ett stormigt hav med en korseld av värderingar, med väldigt olika stöd, om ens det, från föräldrar och släkt, ifrågasättande från både skolkamrater och lärare, allt som oftast ganska hånfullt. Det kostar att vilja vara en ung Jesusbekännare idag. Vi behöver be för dem om Guds Andes närvaro och styrka i deras liv.
Visst kan jag fundera på om det bli en för individuell kristendom, ett för ensidigt fokus på det andliga jämfört det mänskliga, för lite utmaning från olika perspektiv och en för anspråksfull andlighet. Men det handlar trots allt om att få vara med om att lägga en personlig grund och möjlighet att börja en livslång vandring med Jesus, där förstås perspektiv kommer att förändras och gråskalor komma till. Men utan en personlig tro på Kristus, en glädje över Bibelordet och en erfarenhet av bön och Guds Andes verkan, så är risken större att fromheten utarmas till oigenkännelighet och att ungdomar inte får chans till de mest grundläggande insikterna i trons liv.
Så jag säger ett grattis till Salt, till alla fantastiska ledare, till alla frivilliga i Lötenkyrkan som hjälpt till, till alla föräldrar som sponsrat avgift och resa, till EFS som får ha ett livaktigt ungdomsförbund och till alla er som lokalt engagerar er för barn och ungdomar. En gott nytt nådens och kraftens år!
Jag har alltså haft förmånen att få gå in i det nya året genom att vara med på ungdomslägret Livskraft Mitt, ett av EFS ungdomsförbunds Salt:s 4 tonårsläger över nyår. Skol- och studentrörelsen Credo var också medarrangör, tillsammans med Johannelunds Teologiska Högskola.
Jag blir glad över många saker: programmets fokusering på Jesu verk, möjligheten att få fördjupa sitt beslut att följa honom och de många unga växande ledare som lägren fostrar. Jag ser nya generationer barn till kristna föräldrar som socialiseras (växer in i) i en egen tro och kompisar som kommer med genom vänskap, skolgrupp eller ungdomsgrupp. Och sångerna är fina. Musikaliskt högklassigt, så vitt jag kan bedöma, och framför allt en Jesuscentrering som är evangelisk och hållbar.
Det kan snörpa till i magen också hos mig som lever så skyddad från omgivningens tryck. Dessa unga lärjungar är utslängda på ett stormigt hav med en korseld av värderingar, med väldigt olika stöd, om ens det, från föräldrar och släkt, ifrågasättande från både skolkamrater och lärare, allt som oftast ganska hånfullt. Det kostar att vilja vara en ung Jesusbekännare idag. Vi behöver be för dem om Guds Andes närvaro och styrka i deras liv.
Visst kan jag fundera på om det bli en för individuell kristendom, ett för ensidigt fokus på det andliga jämfört det mänskliga, för lite utmaning från olika perspektiv och en för anspråksfull andlighet. Men det handlar trots allt om att få vara med om att lägga en personlig grund och möjlighet att börja en livslång vandring med Jesus, där förstås perspektiv kommer att förändras och gråskalor komma till. Men utan en personlig tro på Kristus, en glädje över Bibelordet och en erfarenhet av bön och Guds Andes verkan, så är risken större att fromheten utarmas till oigenkännelighet och att ungdomar inte får chans till de mest grundläggande insikterna i trons liv.
Så jag säger ett grattis till Salt, till alla fantastiska ledare, till alla frivilliga i Lötenkyrkan som hjälpt till, till alla föräldrar som sponsrat avgift och resa, till EFS som får ha ett livaktigt ungdomsförbund och till alla er som lokalt engagerar er för barn och ungdomar. En gott nytt nådens och kraftens år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
