I gårdagens Kyrkans tidning kommenteras en ny undersökning
från Göteborgs universitet om religiositeten i Sverige. Undersökningen visar
att vi ber och går på religiösa möten nästan lika mycket som 25 år sedan. Lika
många ber minst en gång per månad som spelar dataspel (dock knappast bara en
gång i månaden…). Det är lika många som under en månad deltar i religiösa möten
som de som deltar i studiecirklar eller spelar ett musikinstrument. Invandrare
kompenserar för nedgången i Svenska kyrkan. Frikyrkliga är mer aktiva, medan de
180 000 muslimernas praktiserande av sin tro bär likheter med Svenska
kyrkans troende. Förtroendet för Svenska kyrkan växer. Det är inget stort
medlemsras och så många som 90 % tänker vara kvar i kyrkan.
Allt detta är intressant och också kan kännas hoppingivande.
Vad kan vi dra för slutsatser? Gunnar Sjöberg, ny kommunikationschef på Svenska
kyrkan, är glad över att även över de 40 % av kyrkans medlemmar som tycker sig
ha en svag relation till kyrkan. Uppsvinget för individuell ljuständning i
kyrkan likaså. Jag håller med, det innebär en möjlighet.
Jag funderar på Sjöbergs reflektion över det minskande
antalet gudstjänstbesökare: Det är inte så viktigt eftersom gudstjänstbesök
inte är det enda måttet på ens relation till Gud, säger han. Vi får hitta andra
vägar att hjälpa människor att fördjupa sin tro.
Det är riktigt - och kanske ändå inte bara rätt tänkt? Den utmanande missionsfrågan är förstås:
hur? Hur kan människor komma inom hörhåll för evangeliet? För det är genom
förkunnelsen och undervisningen i evangeliet, trons ord om Herren Jesu död och
uppståndelse, som hjärtats tro föds, den tro som leder till rättfärdighet och
räddning (Romarbrevet 10:8-15). Kan det vara så att man inte får höra sådan
förkunnelse när man kommer till gudstjänst? Vilka andra mötesplatser med
evangeliet finns – och kan skapas? Alphagrupper, vuxenkatekumenat, retreater,
konfirmandläger, ungdomsläger. Andra samlingar och verksamhet i kyrkornas regi.
Absolut.
Två av de mest avgörande sakerna för att fler ska få höra evangeliet och ”få sin tro fördjupad” är för det första vi bekännande kristna själva, vårt liv och vår berättelse om Jesus och vandringen med Gud. Inget är viktigare än fördjupningen och missionsrustandet av dem som bekänner sig som Jesu efterföljare.
Två av de mest avgörande sakerna för att fler ska få höra evangeliet och ”få sin tro fördjupad” är för det första vi bekännande kristna själva, vårt liv och vår berättelse om Jesus och vandringen med Gud. Inget är viktigare än fördjupningen och missionsrustandet av dem som bekänner sig som Jesu efterföljare.
Jo, möjligen nödvändigheten att skapa nya fräscha uttryck
för hur människor kan komma samman för möten med Jesus och evangeliet. Nya
uppsökande gemenskapsformer, nya församlingar som formas på tvärs av
geografiska församlingsindelningar och traditionella former. Frisläppt fantasi.
Idérika initiativ. För att nå nya måste vi göra nya saker.