Jag har haft anledning att ge svar på frågor kring "lovsången" i EFS och särskilt på våra riksarrangemang. Låg mig dela lite några tankar här på bloggen. Själva begreppet ”lovsång” får lätt en för begränsad definition. Lovsång handlar förstås om hela livets tillbedjan. När det gäller lovsången i gudstjänsten finns, som ofta, en form-sida och en innehålls-sida. När det gäller innehållssidan så har jag med åren förstått och välsignats av den dimension som handlar om att i bön och sång medvetet vända sig till Gud och uttrycka sin kärlek, tacksamhet, glädje och vördnad. Innebörden av lovsång blir då att i bön, tack och tillbedjan sjunga till Herrens lov. Här tror jag att det finns mycket att växa in i. Men vi får inte hamna i ett tänkande att Gud skulle vara beroende av lovsång för att kunna verka. Det är snarare så att lovsången, liksom annan bön, är ett väg för oss att öppna för Guds närvaro och verkande.
”Lovsång” har en annan funktion är undervisande, själavårdande och trosuppmuntrande sång, även om det inte är vattentäta skott däremellan. Till dessa två aspekter av sång i gudstjänsten kan vi också lägg den evangeliserande dimensionen: sångens funktion av att förkunna evangelium. Dessutom finns en missionerande aspekt i den meningen att människor kan komma in i tron genom att man blir delaktig i en kör, ett band eller något annat sångigt. Återigen, det är inte vattentäta skott, funktionerna överlappar varandra.
Sångerna kan vara av typen psalmer, andliga sånger, bibeltexter, kortare upprepade körer osv. De kan framföras med olika instrument, orgel, piano, blås, band, sångteam, körer, solister osv. Och med olika kulturell dräkt och musikstil.Återigen överlappar olika saker varandra.
Det här är kanske självklarheter. Min tanke är att vi behöver se detta i sin rikedom. I församlingens gudstjänster och i EFS årskonferens behöver vi spegla en del av den rikedomen. Samtidigt vill vi ta särskild hänsyn till behoven bland unga vuxna, eftersom vi tror att vi behöver anpassa våra former till nya generationer. Det är förstås så att vad man tycker om inte enbart är åldersrelaterat. Men vi försöker att finna en sådan väg, särskilt som vi hela tiden jobbar tillsammans med Salt om konferenserna.
Även med detta fokus kan vi bli bättre på mångfalden. Det har gjort att vi inför konferensen i Hässleholm nästa år har sagt att vi ska söka en lite större bredd i vissa avseenden. Det kan gälla sångval, musikval eller växling mellan intensitet och stillhet. Sen jobbar vi också med olika distrikt varje gång, och det ger olika förutsättningar gång från gång. När det gäller sammansättning av sångteam så beror utfallet också på hur bra vi lyckas med att hitta de rätta. Även om vi gör vårt bästa vet vi ändå inte att upplevas lika bra för alla, men eftersom vi är en missionsrörelse så hoppas vi på att alla vill bjuda till i förståelse och generositet.
Vad gäller ljudvolym så har vi tagit till oss kritiken att vi måste hitta en balans där. Det ska inte vara skadligt eller störande. Och under förbönsstunder behöver de som ber kunna höra vad den hjälpsökande säger.
”Lovsång” har en annan funktion är undervisande, själavårdande och trosuppmuntrande sång, även om det inte är vattentäta skott däremellan. Till dessa två aspekter av sång i gudstjänsten kan vi också lägg den evangeliserande dimensionen: sångens funktion av att förkunna evangelium. Dessutom finns en missionerande aspekt i den meningen att människor kan komma in i tron genom att man blir delaktig i en kör, ett band eller något annat sångigt. Återigen, det är inte vattentäta skott, funktionerna överlappar varandra.
Sångerna kan vara av typen psalmer, andliga sånger, bibeltexter, kortare upprepade körer osv. De kan framföras med olika instrument, orgel, piano, blås, band, sångteam, körer, solister osv. Och med olika kulturell dräkt och musikstil.Återigen överlappar olika saker varandra.
Det här är kanske självklarheter. Min tanke är att vi behöver se detta i sin rikedom. I församlingens gudstjänster och i EFS årskonferens behöver vi spegla en del av den rikedomen. Samtidigt vill vi ta särskild hänsyn till behoven bland unga vuxna, eftersom vi tror att vi behöver anpassa våra former till nya generationer. Det är förstås så att vad man tycker om inte enbart är åldersrelaterat. Men vi försöker att finna en sådan väg, särskilt som vi hela tiden jobbar tillsammans med Salt om konferenserna.
Även med detta fokus kan vi bli bättre på mångfalden. Det har gjort att vi inför konferensen i Hässleholm nästa år har sagt att vi ska söka en lite större bredd i vissa avseenden. Det kan gälla sångval, musikval eller växling mellan intensitet och stillhet. Sen jobbar vi också med olika distrikt varje gång, och det ger olika förutsättningar gång från gång. När det gäller sammansättning av sångteam så beror utfallet också på hur bra vi lyckas med att hitta de rätta. Även om vi gör vårt bästa vet vi ändå inte att upplevas lika bra för alla, men eftersom vi är en missionsrörelse så hoppas vi på att alla vill bjuda till i förståelse och generositet.
Vad gäller ljudvolym så har vi tagit till oss kritiken att vi måste hitta en balans där. Det ska inte vara skadligt eller störande. Och under förbönsstunder behöver de som ber kunna höra vad den hjälpsökande säger.
Inlägg
