Från Kilolo till Kyrkans hus.

Idag passerade 10 gäster från Tanzania kyrkans hus för lunch och kort introduktion. Det var ett par präster som jag känner från Iringa på Södra höglandet och så mestadels unga ledare från församlingarna i Kilolo och Kising’a. De flesta av dem har fått sin träning genom TEE, det församlingsbaserade evangelist- och bibelutbildningen som finns i Iringa stifts alla församlingar.

Att komma från landsbygden i Tanzania, att aldrig ha flugit förut, att aldrig har varit utanför sitt eget land, och så dimpa ner i det rika Sverige är kanske närmast en chock. Hur sorterar man alla intryck?

Efter lunchen samlades vi till en stunds bön i Mariakapellet i Kyrkans hus. Vad händer? En efter en börjar be, på swahili förstås eftersom engelskkunskaperna är mycket begränsade. Vi får vara med om 20 minuters intensiv bön för Sverige, för Svenska kyrkan, för EFS, för oss med fokus på missionssituationen och missionsuppgiften. Jag tror att sällan, om ens någonsin, har sådana starka böner sänds upp på vår arbetsplats!

Och de har fått veta lite om vårt andliga läge och ber på sätt som de är vana: ”Vi ber för de 70 procent av Sveriges befolkning som tillhör Svenska kyrkan. Vi förundrar oss över att höra att 65 % av dem aldrig eller sällan kommer till kyrkan. Vi ber för dem att de ska få en levande tro, bli väckta och upplysta, få nås av Guds kärlek och lära känna Jesus. Å, Herre, rör vid Sverige och svenskarna. Vi tackar för de fem procenten som bekänner en personlig tro på Jesus. Välsigna dem Herre, fyll dem med frimodighet och glädje. Låt deras tro växa och smitta av sig. Använd dem för Sveriges folk, Herre. Vi ber, vi ropar, vi kämpar mot de onda makter som vill hindra ditt evangelium, vi anropar ditt kors och din seger. Jesus, visa dig, handla, rör vid oss”.

Och så for de vidare till Jämtland. Jag hoppas att de ska be överallt de kommer. Och dela sin enkla och frimodiga och djupa tro på Kristus med alla de möter.