Evangelium för Tyskland

I helgen var det pionjärkonferens i Lötenkyrkan med närmre 100 anmälda från EFK, GF, SAM, FA och EFS. Inriktningen var att styrka och uppmuntra personer med en passion för att ta lokala initiativ och plantera nya gudstjänstfirande gemenskaper och församlingar. Jag var gärna med vid den avslutande gudstjänsten där deltagarna sändes tillbaka till hemplatserna för detta är strategiskt för kyrkan i Sverige. 

Kopplingen till det jag precis skrivit i EFS Budbäraren är uppenbar. Det är en del av den missionsstrategi Gud lägger på mångas hjärtan över hela världen – också norra och västra Europa. I januari besökte jag Gnadauerrörelsens konferens i Erfurt i Tyskland. Tillsammans med 2500 deltagare från hela landet och ett 40-tal internationella gäster fick vi dela kallelsen att hitta nya vägar att nå människor med evangeliet. Gnadauer är namnet på orten där denna rörelse startade för 125 år sedan. En liten paraplyorganisation samlar 95 olika inremissionsrörelser och institutioner i Tysklands komplexa kyrkogeografi. Målet är tydligt: evangelisation och gemenskap inom ramen för lutherska och reformerta kyrkor. Konferensen ville skapa tro och kraft för att hitta nya vägar till nya gudstjänstgemenskaper för tyskar som aldrig haft kontakt med kyrkan (en tredjedel) eller tappat kontakten (ytterligare en tredjedel).

Theo Schneider, Gnadauers avgående generalsekreterare, delade också i bilen den stora nöd man känner för situationen i östra Tyskland, det gamla DDR-området: Die Menschen haben vergessen dass sie Gott vergessen haben - människorna har glömt att det har glömt bort Gud här. Bara ca 15 % av befolkningen har någon kontakt med kyrkan. Det är svårt att nå in med evangeliet. Jag blev påmind om de stora missionsutmaningar som finns närmre än vi tror! 

Bland gästerna fanns biskop Graham Cray från Church of England (den anglikanska kyrkan). Han har lett arbetet med ”Fresh expressions” (ungefär ”friska sätt”) under 10 år. Vi har sett ett Guds under, säger Graham. Vår kyrka har i hög utsträckning tagit till sig ett målmedvetet tänkande att det behövs nya sätt att vara kyrka som komplement till det geografiska tänkandet (det som också är Svenska kyrkans modell).  Vi vill nå dem som aldrig kommer till kyrkor och gudstjänster. Det handlar om 1000 nya gudstjänstgemenskaper, nu med mer än 10 % av kyrkans aktiva, i relevanta nysatsningar för olika kulturella och sociala grupper. Man är noga både med friheten att ta initiativ men också med kyrkans tillsyn. Dessutom har man ett ekumeniskt samarbete kring nyplantering där ytterligare 1000 gemenskaper bildats. Det är också anmärkningsvärt att det ärevördiga internationella missionssällskapet Church Missionary Society (CMS) beslutat sig för att delta i den nationella missionsutmaningen! 

När jag hör exempel på brödbaksgemenskap i ett utsatt område som utvecklas till en församling, eller ett arbete bland motorcykelintresserade, så grips mitt hjärta över hur Gud kan söka, förvandla, utrusta och sända i en gammal kyrka.  

Och jag tänker att det är mer av detta vi behöver i Sverige. I Svenska kyrkan. I EFS. Ekumeniskt. Jag längtar i mitt hjärta att Gud skulle göra något liknande med oss, med EFS och i vår kyrka. Kom, Helige Ande! Det lönar sig inte att klaga på någon annan. Utan frågan är till oss: Har vi den halt som behövs? Har vi den nöd som behövs? Har vi det fokus på missionskallelsen som behövs?

Och så har vi mycket av det i EFS redan. Många glöder i sin vardag! Men vi behöver vara mycket mer av missionsrörelse och våga fråga oss: når vi nya människor? Formas de till efterföljare? Vi behöver ännu mer släppa loss den längtan, de gåvor, de initiativ som för oss längre ut och längre in bland människor. EFS kallelse är Sveriges återevangelisering, inget mindre än så. EFS, Evangelium för Sverige. Kristi kärlek lämnar oss inget val!