El Skäggos och Guds barmhärtighet

Den amerikanske sociologen Rodney Stark skrev i sin bok The Rise of Christianity om vad som gjorde att romarriket blev kristet. De kristnas hade en märklig omsorg om varandra som attraherade, de tjänade pestsmittade, utstötta och främlingar, de var villiga att lida och dö för sin kristna övertygelse. Men det var framför allt deras tro som förändrade Rom. Deras tro på att Gud är barmhärtig, till skillnad från det romerska ethos av stoiskhet, styrka och förgörande av den svage. Det var detta som gjorde skillnaden och som i längden var så attraktivt!

Jag tänkte på Stark när jag i lördags lyssnade på El Skäggos på Glimåkra folkhögskolas 50-årsjubileum. El Skäggos är en band som till större delen består av psykiskt och delvis fysikt funktionshindrade, före detta och nuvarande elever ledda av några lärare. När de släppte loss Hasses ICA med flera låtar, i blues och rockrytmer trände tårarna fram i mina ögon. En dunkar kongas, en slår envist på samma cymbal, en annan laddar med kepsen för ansiktet för ett tio sekunders munspelssolo och det är livsglädje och människoglädje och gudsglädje i en enda hög. Trots att inte allt är samstämmigt eller precis felfritt så är det just det som gör mig så berörd. Jag ser Gud i sprickorna, i det ofullkomliga, i den barnsliga glädjen, i det äkta.

El Skäggos blev ett tecken och en påminnelse för mig. På hur Gud har valt att komma till oss: som ett skyddslöst barn, som en korsfäst kriminell, som osynlig närvaro, genom andras kärlek, genom beröring och kram, genom tårar. Tanken på att El Skäggos av somliga föreslås utmönstras genom selektiv abort blev för en sekund en hädelse, ett förnekande av Kristus, av människan, av vår Gudslikhet trots allt. "Är vi bra", ropade en bandmedlem. Ja, ni är bra, ni är nödvändiga, ni är vårt samhälles och vår tros räddning. Kom igen, El Skäggos, sjung för mig om Guds barmhärtighet.

Så har jag alltså börjat blogga. Jag tänker testa. Skriva för att jag tycker om det och för att jag kanske kan glädja någon. Det ska inte bli programförklaringar eller agitationer eller så mycket analyser. Snarare kåserier och betraktelser. Det passar mig bättre. Tror jag. Välkommen ombord. Må Guds barmhärtighet lysa över oss.

Stefan Holmström
Missionsföreståndare (= ledare för)
EFS - en missionsrörelse inom Svenska Kyrkan.