Vi är samlade till möte mellan Mekane Yesuskyrkan (MY) och hennes partners i Addis Abeba, Etiopien. Roligt, lärorikt och tröttande att möta alla systrar och bröder i det fantastiska sammanhang som är Kristi kyrka.
Några intryck från första dagen:
Jag hör om den historiska sändningsgudstjänsten i söndags för de första missionärerna som ska sändas utanför Etiopien till ett muslimskt land genom den sedan två år bildade missionsorganisationen IMS, som jag skrev om häromdagen. Jag får livliga beskrivningar av ”fackelceremonin” där vår missionär Kersti Karlsson som representant för EFS som fick börja evangelisk mission fick ta den första facklan. Som en symbol för hur evangeliets eld spridits vidare tände hon andra missioners facklor och sedan tändes facklor burna av ledarna för Mekane Yesus kyrkans synoder. Till sist tändes ett kors som ett tecken på att uppgiften inte är slutförd och att vi har ett gemensamt ansvar. Presidenten för MY, Wakseyoum Idossa, betecknar i sitt välkomsttal bildandet av IMS som ”mission i retur” eller ”återgäldande av mission”.
Det största är ändå just nu stor glädje men också en god stolthet över att MY är en kyrka igen efter 12 år av splittring med en utbrytning. Det återkommer på olika sätt, och med rätta!
Presidenten utrycker också sorg över hur besluten om samkönade äktenskap i Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika anstränger relationerna. Med tanke på att han också påminner om hur torka och översvämningar har försatt 6,2 millioner människor i södra Etiopien i svält, så kan jag å ena sidan fundera över proportionerna på saker och ting. Å andra sidan inser jag hur allvarligt man ser på Svenska kyrkans avsteg från Guds klara ord, som man menar att det handlar om.
Jag har fått en kommentar med en fråga om varför jag inte skrivit mer just om kyrkans beslut i vigselfrågan. Min reflektion om proportionerna ovan är en del av svaret. Men också att jag redan uttryckt min och EFS mening offentligt och inte vill fokusera för mycket på den frågan. Sen får den konsekvenser som kanske ger mig anledning att återkomma saken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Med tanke på att 6,2 miljoner människor i södra Etiopien lider av svält - och att 100 000-tals nyss dog i en jordbävning på Haiti! - kan man ju undra varför såväl den ena läran som den andra är så mycket att bråka om. Nej, resonemanget håller inte, Stefan, och kan som sagt användas för att göra ner snart sagt vilket teologiskt samtal som helst. Din ambition att vara positiv är vällovlig, men det som hänt i Sverige är precis som om MY (eller för den delen SvK; säger bara Susanne Wigorts Yngvesson) infört möjligheten för kvinnor att gifta sej med två karlar på en gång. Utifrån argument om specialsituationer, kärlek, Treenigheten, o.s.v. (Den som finner jämförelsen kränkande måste inse att han/hon kränker dem som har förmågan att älska fler än en genom att beskriva jämförelsen som kränkande o.s.v.). Vi har - som regel - inte valt den här striden; det är de politiker som valt att definitivt och generellt - inte bara som pastorala undantag - förändra kyrkans (med litet k) lära på denna punkt som utsatt kyrkogemenskapen nationellt och globalt för denna enorma påfrestning. Du sviker också många gräsrötter av olika fason och läggning - som du indirekt pekar ut som fixerade och proportionsomedvetna - genom att försöka göra det här till en liten fråga. Och din och EFS:s (?) offentligt uttryckta mening är ungefär lika otvetydigt formulerad, tycker nog MY och jag i a f, som om du bett EFS-präster att tala med dej först innan de förrättar en vigsel av en kvinna med två karlar. Det här bäddar bara för bevarad eller stärkt homofobi i bl.a. Afrika: om minsta pastorala undantag eller medgivande leder till rena queer-läran om äktenskapet (och det är en stor sak, Stefan!) törs man knappast ens börja diskutera dem. (Och även det är enligt min mening både stort och allvarligt!).
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJa, det FINNS förvisso - förutom insatser mot nöden i Etiopien och på Haiti (men i den delen är vi ju inte oense med Svenska kyrkans ledning!) - ännu allvarligare teologiska frågor än äktenskapet att diskutera för oss i EFS och Svenska kyrkan: T.ex. 1) Verbums begravningsmagasin med dess aldrig återkallade eller dementerade Etta om att "det finns ingen död som ej bytes i glädje", 2) acceptansen för Spong och hans teologi hos många i kyrkans ledning - samt 3) den ännu högre acceptansen eller rent av agiterandet för Gardells teologi/kristologi! Missionsföreståndaren får gärna försöka "välja sina strider" om det fortfarande går, men jag är rädd för att vi redan har minst tre fronter som vi måste försöka freda - samtidigt. Eller snarare - eftersom kyrkan redan tycks invaderad - minst tre områden som måste återerövras: 1) Kyrkomötet från de politiska partierna 2) Prästutbildningen från liberalteologin och 3) Svenska kyrkans mission. Jag höll så när på att tillägga: 4) EFS som oanpasslig väckelserörelse med uppgift att i Jesu namn både förbanna mörkret (jfr Gal. 1 el Amnestys verksamhet) och tända ljus, ljus, ljus! Så underbart att höra att den återförenade Mekane Yesus-kyrkan nu missionerar även internationellt! "Låt den elden spridas vida". Hälsar en trebarnspappa och kantorsstuderande.
SvaraRaderaPS. Uppskattar mycket möjligheten att lägga in kommentarer så här direkt. Ska försöka att i fortsättningen inte ta så här mycket utrymme (har ju egen blogg) och din proportionsreflexion ÄR mer relevant än jag medgav i förra inlägget. Men just för att jag varit med om att på 90-talet öppna för pastorala undantag känner jag ett extra stort ansvar att säga ifrån nu när undantagen nu på 2000-talet - i strid mot klara biskopliga utfästelser - inte längre får bekräfta en grundläggande heteronorm utan tillåts förändra den på ett i längden ohållbart och närmast tragikomiskt sätt. T.o.m. i kyrkan (den med litet k alltså). DS.
Jaa du Stefan. I din uppgift som frontfigur för en av de öppet troende i kyrkan i Sverige , får du möta sorg och ängslan bland kristna utomlands. Gud give att även vi finge erfara det samma bland oss själva. Är det nu så att vi försöker blunda för vad som skett och nu ser oss omkring med ängslan över vad som kan ske när vi smyger vidare i filttofflorna som om inget hänt. Antag att i alla EFS föreningar i Sverige gjordes klart för kyrkoförsamlingarna och från EFS centralt ,att kyrkan nu vandrar i väglöst land och att vi inte kan gå med. Eller kan vi det? Är vi villiga att ställa upp bakom Paulus i vad han förkunnar i början av Romarbrevet? Du Stefan ! Du som är vår frontfigur, gör tydligt för kyrkan att hennes körriktning snabbt måste ändras om vi ska kunna vara med.
SvaraRaderaÄr vi het ,ljum eller kall?
Börje Forsberg i Huså