Medarbetare trotsar bister kyla

Bloggar är färskvara, så jag skriver nu innan jag lägger mig, trots att jag är lite trött i huvudet. Torsdag-fredag fick jag vara med på EFS i Västerbottens medarbetardagar på Strömbäcks folkhögskola, inbäddad i vinterljus och bister kyla. Då var det var fint att få känna värmen och avspändheten i den rätt stora kåren. Västerbotten är utan konkurrens EFS största distrikt, ungefär en fjärdedel.

Jag hamnade mitt i Åsa Nyströms workshop om att utveckla grupper och insåg att det var så nyttigt att jag bort komma tidigare. Men jag tröstar mig med min brors beska kommentar vid något tillfälle att det knappast är mer teori vi behöver utan att göra det vi vet. Själv medverkade jag med seminarum om EFS utlandsarbete , bibelförklaring över trons förebilder i Hebreerbrevet 11-12 och ett pass om EFS läge och framtid. Det mottogs rätt väl, men fick utmaningen att vi och jag behöver konkretisera vår vision och mål. Jobbar på det.

En av guldklimparna var presentationen av Bibelfjäll där EFS i Västerbotten och Norrbotten med flera samarbetar med Svenska missionskyrkan om en ny bibelskola i fjällmiljö från hösten. En spännande nysatsning med ledorden fromhet, intellektuell bearbetning och handling och en kreativ pedagogisk mångfald. Skulle gärna gå den! Jag gillar skidåkning så mycket, men just nu är det för kallt för mina fötter och hals. Tyvärr.

Jag hörde glädjen över att nyårsungdomslägret Livskraft var helt fullt, den ledarutveckling som sker där. Det finns inget bättre sätt att fira nyår och ingen större inspiration att få i arbetet, vittnade en. Bara nu ungdomarna hemma får gudstjänster och innehåll som bär tillräckligt mycket av livskraft! Jag fick lite mer inblick i distriktets situation med så självklart god symbios med Svenska kyrkan, med många små och rätt nedläggningshotade föreningar, kamp med ekonomin men samtidigt bästa decembergivandet i mannaminne. Jag såg tydligt att vi på EFS riks och distrikten har så mycket vi behöver göra tillsammans. Och kanske också utmaningen i att se till att goda traditioner inte blir hinder för nödvändig förändring.

Bäst var avslutningsgudstjänsten med gudomlig solosång av Kristina Sturk, en lysande predikan av Torbjörn Arvidsson om den oansenligt märkvärdige Paulusmedarbetaren Timotheos och en fin förbönsstund. Jag mindes mina försök som lärare på Johannelund att lära ut bibelstudium över bibelpersoner!