Tack för att jag för första gången fick medverka på EFS i Mittsveriges vinterkonferens med EFS i mer centrala Stockholm i helgen, dvs. i Hammarbykyrkan, Betlehemskyrkan och S:ta Clara kyrka. Det var en fin och hoppingivande helg. Fredag kväll i Hammarbykyrkan: jag höll på att köra fel för många gånger men hann fram! Upptakt med Erik Tillings folkmusikinspirerade sånger från Psaltaren, inte så lättsjunga men med hållbara texter som förmedlar realism och tro. Ungdomarna i pannkakskyrkan gav sig ut till Gullmarsplan vid halvtiotiden för gräddning och gratissamtal tills smeten frös vid midnatt. Bra kämpat för evangeliet och ungdomar på stan.
Lördag: Lyssna gärna på Ylva Eggehorns underbara fördrag om när tron utmanas. (kontakta Betlehemskyrkan!) Om utmaningen från humanisterna, nyandligheten, andra kristna och livets motsägelsefullhet. Klar samtidsanlalys, nåden lyste, och vi berördes. Om den galne herden som lämnar sin säkra investering och söker det enda fåret som vore det just det enda han ägde. Och om Jesus som i sig härbärgerar både förtvivlan och förtröstan, uttryckt i det två Golgataropen ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig” och ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”. Stå kvar, fly inte i det svåra, Guds nåd kommer till dig oväntat!
Predikan av Carola Häggkvist - och några sånger - på kvällen. Jag tycker hon sjunger bättre än hon predikar, men jag tror Gud använde hennes ostrukturerade tankar, barnen förstod och äkta erfarenheter och reflektioner blev bakgrund till en härlig sång- och förbönsstund, där Guds Ande verkade. Gud välsigne dig Carola, och bevare din tro och din kärlek till Jesus. Nådens lätta kaos!
S:ta Clara söndag: Full katedral, nattvard, lovsång, körsång i kyrkan som förkroppsligar nådens kaos. Som i Ylvas förkunnelse så lyser här Guds härlighet i brustenheten. Jag fick predika efter att ha vaknat klockan 6.03 på morgonen med tanken att jag skulle predika om Jona istället för det jag förberett. Jag upplevde att jag fick något att säga, och berördes själv djupt av nöden och nåden i Guds hjärta. Jag var urlakad när jag kom hem – där alla mina barn var hemma samtidigt. Vilken nåd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Halleluja - nog är det är en nåd att få vara med, som Waldenström sa om den kristna församlingen!
SvaraRaderaJa, Jona är en talande figur/filur. En del av kristenheten smiter undan sitt ansvar att förkunna dom och bättring. Jfr "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" och annat önsketänkande ("det finns ingen arvsynd"?) som Svenska kyrkans ledning nu sprider och förkunnar. En del av kristenheten verkar å andra sidan nästan "med onda ögon se att Gud är god", nästan bli ledsna och besvikna om alla faktiskt till slut skulle bli räddade... Kanske är det ibland samma människor (som i Jonas fall). När vi äntligen tagit mod till oss vill vi också bli ansedda som korrekta domedagsprofeter. Ingen plats för nådens kaos där inte ("de sista skola bliva de första och de första skola bliva de sista").