Ökad öppenhet för evangeliet

Efter helgens goda inspirations- och framtidsdagar i Västerbotten och ett gott samtal i möte med studenter vid Johannelund tillsammans med biskop Persenius i går kväll funderar jag på öppenheten för evangeliet.

Ingrid Lundström (med uppe i Västerbotten från vårt kansli) påminde oss om den öppenhet för andlighet och kristen tro som märks i vårt land. Undersökningar visar att fler ber idag än för tio år sedan och fler tycker att kyrkan är relevant för bearbetning av livsfrågor. Kändisar kommer till tro eller ger uttryck för en mer eller mindre tydlig kristen tro. Humanisternas kritik skapar intresse för kristen tro i media. I Alphakurser och andra mötesplatser finner människor en personlig tro.

Men skillnaderna mellan Stureplan och Norra Västerbotten är stor. Och kanske också mellan förorter till Umeå och byar runt Skellefteå. Det andliga behovet kan se väldigt olika ut beroende på sekulariseringsgrad och tidigare erfarenheter av tro. Beroende på bakgrund söker många ett utrymme för att pröva sin ofärdiga tro, och kanske trassliga liv, i en tillåtande miljö, men inte så få förväntar sig möta en tydlig kristen tro att ta spjärn mot. Ibland både sakerna på en gång, ibland mer det ena. Allergi mot (förenklad?) tydlighet hos somliga kan i stället vara en längtan efter mera tydlighet hos andra. Ingen vill bli påpackad en tro, men många förväntar sig möta en personlig och relevant tro.

Jag tror att en god kombination av diakoni som möter mänskliga behov och en tydlig presentation av kristen tro på ett inbjudande och dialoginriktat sätt är attraktivt. Tjänande + tydlighet = tilldragande.

Vår egen utmaning är att i vissa sammanhang inte skämmas för att presentera en tydlig Jesuscentrerad kristen tro och i andra att öppna upp alltför slutna EFS-gemenskaper som det kan vara svårt att komma in i och våga ge oss ut eller in i samtalen på sökarens hemmaplan. Alltihop gäller mig också.