onsdag 24 februari 2010

Ökad öppenhet för evangeliet

Efter helgens goda inspirations- och framtidsdagar i Västerbotten och ett gott samtal i möte med studenter vid Johannelund tillsammans med biskop Persenius i går kväll funderar jag på öppenheten för evangeliet.

Ingrid Lundström (med uppe i Västerbotten från vårt kansli) påminde oss om den öppenhet för andlighet och kristen tro som märks i vårt land. Undersökningar visar att fler ber idag än för tio år sedan och fler tycker att kyrkan är relevant för bearbetning av livsfrågor. Kändisar kommer till tro eller ger uttryck för en mer eller mindre tydlig kristen tro. Humanisternas kritik skapar intresse för kristen tro i media. I Alphakurser och andra mötesplatser finner människor en personlig tro.

Men skillnaderna mellan Stureplan och Norra Västerbotten är stor. Och kanske också mellan förorter till Umeå och byar runt Skellefteå. Det andliga behovet kan se väldigt olika ut beroende på sekulariseringsgrad och tidigare erfarenheter av tro. Beroende på bakgrund söker många ett utrymme för att pröva sin ofärdiga tro, och kanske trassliga liv, i en tillåtande miljö, men inte så få förväntar sig möta en tydlig kristen tro att ta spjärn mot. Ibland både sakerna på en gång, ibland mer det ena. Allergi mot (förenklad?) tydlighet hos somliga kan i stället vara en längtan efter mera tydlighet hos andra. Ingen vill bli påpackad en tro, men många förväntar sig möta en personlig och relevant tro.

Jag tror att en god kombination av diakoni som möter mänskliga behov och en tydlig presentation av kristen tro på ett inbjudande och dialoginriktat sätt är attraktivt. Tjänande + tydlighet = tilldragande.

Vår egen utmaning är att i vissa sammanhang inte skämmas för att presentera en tydlig Jesuscentrerad kristen tro och i andra att öppna upp alltför slutna EFS-gemenskaper som det kan vara svårt att komma in i och våga ge oss ut eller in i samtalen på sökarens hemmaplan. Alltihop gäller mig också.

fredag 12 februari 2010

Hemma i skrifterna

Under en dryg vecka har jag läst lite extra i Andra Timotheosbrevet och stannar vid orden om att vara hemma i de heliga skrifterna (3:15). Det handlar om Gamla Testamentets skrifter men jag tänker på Bibeln som helhet. Att vara hemma, hemmastadd, hemtam. Kunna leva i och använda. EFS vill vara en bibelrörelse och detta är ett underbart mål: hemma i skriften.

Jag tänker på det när jag i Kyrkans tidning läser om Teologifestivalen i lördags och ser bilden av biblar på bordet. Jag hade gärna varit med på festivalen (satt i styrelsesammanträde) för teologi är spännande och där finns en bredd som skulle utmana mig i min förhoppningsvis relativt öppna lutherskt-evangelikala bibelförståelse. Både i spåret lag och evangelium där rektor på Johannelund Tomas Nygren fanns med och spåret om naturvetenskap, tro och bön, eftersom jag gärna läser och funderar på universum, materien, utvecklingen och Gud.

Min fundering är dock vilken bok som ligger på bordet. Är det enbart människors erfarenheter av Gud, Gudsbilder och tolkningar, alltså människors tankar om Gud. Eller läses och används bibeln också beslutsamt eller åtminstone preliminärt som Guds tilltal till människan som jag väljer att ställa mig under? Bibelläsning är också sanningssökande. Och ska sanningssökande finna den sanning Gud velat uppenbara för oss, då krävs ödmjukhet inför Gud som är Sanningen, även om vi vet att vi inte får tag i hela sanningen.

Jag tänker också på uppgiften en präst, förkunnare och bibellärare har. Det finns en uppgift att främja teologisk reflektion, inspirera och ge redskap till att (våga?) tänka. Men tillsammans med det, eller före det, ligger uppgiften att visa och stödja en kärlek till skriften, ett förtroende för Bibeln som Guds uppenbarelse och tilltal, en ödmjukhet inför förnuftets begränsning, en vilja att ställa sig under Guds ord. Att hjälpa fler till att verkligen bli hemma i de heliga skrifterna.

För är det som jag vill tro, att Gud visar vem han är och talar till sina människobarn i Bibeln, då kommer han att tala till den som vill bli hemmastadd i Ordet. Ge kunskap för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus, undervisad, vederlagd (!), fostrad till rättfärdigt liv, fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar, som det står i textavsnittet om att vara hemma i skrifterna.

Då kan man som läsarna i Norrland i början av 1900-talet i samtalet om livets utmaningar fråga ”Vad skulle ´n Abraham ha gjort?”

måndag 1 februari 2010

Nådens kaos

Tack för att jag för första gången fick medverka på EFS i Mittsveriges vinterkonferens med EFS i mer centrala Stockholm i helgen, dvs. i Hammarbykyrkan, Betlehemskyrkan och S:ta Clara kyrka. Det var en fin och hoppingivande helg. Fredag kväll i Hammarbykyrkan: jag höll på att köra fel för många gånger men hann fram! Upptakt med Erik Tillings folkmusikinspirerade sånger från Psaltaren, inte så lättsjunga men med hållbara texter som förmedlar realism och tro. Ungdomarna i pannkakskyrkan gav sig ut till Gullmarsplan vid halvtiotiden för gräddning och gratissamtal tills smeten frös vid midnatt. Bra kämpat för evangeliet och ungdomar på stan.

Lördag: Lyssna gärna på Ylva Eggehorns underbara fördrag om när tron utmanas. (kontakta Betlehemskyrkan!) Om utmaningen från humanisterna, nyandligheten, andra kristna och livets motsägelsefullhet. Klar samtidsanlalys, nåden lyste, och vi berördes. Om den galne herden som lämnar sin säkra investering och söker det enda fåret som vore det just det enda han ägde. Och om Jesus som i sig härbärgerar både förtvivlan och förtröstan, uttryckt i det två Golgataropen ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig” och ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”. Stå kvar, fly inte i det svåra, Guds nåd kommer till dig oväntat!

Predikan av Carola Häggkvist - och några sånger - på kvällen. Jag tycker hon sjunger bättre än hon predikar, men jag tror Gud använde hennes ostrukturerade tankar, barnen förstod och äkta erfarenheter och reflektioner blev bakgrund till en härlig sång- och förbönsstund, där Guds Ande verkade. Gud välsigne dig Carola, och bevare din tro och din kärlek till Jesus. Nådens lätta kaos!

S:ta Clara söndag: Full katedral, nattvard, lovsång, körsång i kyrkan som förkroppsligar nådens kaos. Som i Ylvas förkunnelse så lyser här Guds härlighet i brustenheten. Jag fick predika efter att ha vaknat klockan 6.03 på morgonen med tanken att jag skulle predika om Jona istället för det jag förberett. Jag upplevde att jag fick något att säga, och berördes själv djupt av nöden och nåden i Guds hjärta. Jag var urlakad när jag kom hem – där alla mina barn var hemma samtidigt. Vilken nåd!