Evangelium för Tyskland

I helgen var det pionjärkonferens i Lötenkyrkan med närmre 100 anmälda från EFK, GF, SAM, FA och EFS. Inriktningen var att styrka och uppmuntra personer med en passion för att ta lokala initiativ och plantera nya gudstjänstfirande gemenskaper och församlingar. Jag var gärna med vid den avslutande gudstjänsten där deltagarna sändes tillbaka till hemplatserna för detta är strategiskt för kyrkan i Sverige. 

Kopplingen till det jag precis skrivit i EFS Budbäraren är uppenbar. Det är en del av den missionsstrategi Gud lägger på mångas hjärtan över hela världen – också norra och västra Europa. I januari besökte jag Gnadauerrörelsens konferens i Erfurt i Tyskland. Tillsammans med 2500 deltagare från hela landet och ett 40-tal internationella gäster fick vi dela kallelsen att hitta nya vägar att nå människor med evangeliet. Gnadauer är namnet på orten där denna rörelse startade för 125 år sedan. En liten paraplyorganisation samlar 95 olika inremissionsrörelser och institutioner i Tysklands komplexa kyrkogeografi. Målet är tydligt: evangelisation och gemenskap inom ramen för lutherska och reformerta kyrkor. Konferensen ville skapa tro och kraft för att hitta nya vägar till nya gudstjänstgemenskaper för tyskar som aldrig haft kontakt med kyrkan (en tredjedel) eller tappat kontakten (ytterligare en tredjedel).

Theo Schneider, Gnadauers avgående generalsekreterare, delade också i bilen den stora nöd man känner för situationen i östra Tyskland, det gamla DDR-området: Die Menschen haben vergessen dass sie Gott vergessen haben - människorna har glömt att det har glömt bort Gud här. Bara ca 15 % av befolkningen har någon kontakt med kyrkan. Det är svårt att nå in med evangeliet. Jag blev påmind om de stora missionsutmaningar som finns närmre än vi tror! 

Bland gästerna fanns biskop Graham Cray från Church of England (den anglikanska kyrkan). Han har lett arbetet med ”Fresh expressions” (ungefär ”friska sätt”) under 10 år. Vi har sett ett Guds under, säger Graham. Vår kyrka har i hög utsträckning tagit till sig ett målmedvetet tänkande att det behövs nya sätt att vara kyrka som komplement till det geografiska tänkandet (det som också är Svenska kyrkans modell).  Vi vill nå dem som aldrig kommer till kyrkor och gudstjänster. Det handlar om 1000 nya gudstjänstgemenskaper, nu med mer än 10 % av kyrkans aktiva, i relevanta nysatsningar för olika kulturella och sociala grupper. Man är noga både med friheten att ta initiativ men också med kyrkans tillsyn. Dessutom har man ett ekumeniskt samarbete kring nyplantering där ytterligare 1000 gemenskaper bildats. Det är också anmärkningsvärt att det ärevördiga internationella missionssällskapet Church Missionary Society (CMS) beslutat sig för att delta i den nationella missionsutmaningen! 

När jag hör exempel på brödbaksgemenskap i ett utsatt område som utvecklas till en församling, eller ett arbete bland motorcykelintresserade, så grips mitt hjärta över hur Gud kan söka, förvandla, utrusta och sända i en gammal kyrka.  

Och jag tänker att det är mer av detta vi behöver i Sverige. I Svenska kyrkan. I EFS. Ekumeniskt. Jag längtar i mitt hjärta att Gud skulle göra något liknande med oss, med EFS och i vår kyrka. Kom, Helige Ande! Det lönar sig inte att klaga på någon annan. Utan frågan är till oss: Har vi den halt som behövs? Har vi den nöd som behövs? Har vi det fokus på missionskallelsen som behövs?

Och så har vi mycket av det i EFS redan. Många glöder i sin vardag! Men vi behöver vara mycket mer av missionsrörelse och våga fråga oss: når vi nya människor? Formas de till efterföljare? Vi behöver ännu mer släppa loss den längtan, de gåvor, de initiativ som för oss längre ut och längre in bland människor. EFS kallelse är Sveriges återevangelisering, inget mindre än så. EFS, Evangelium för Sverige. Kristi kärlek lämnar oss inget val!

Mekane Yesuskyrkan bryter med Svenska kyrkan

Addis Abeba måndag kväll 11/2. Efter en fin och lärorik resa till Aira sjukhus och Mendi synod, med besök i nygrundad församling bland Bertafolket i Blå Nildalen är jag till baka till storstad och internetuppkoppling. Jag vill kommentera nyheten om att Mekane Yesuskyrkan (EECMY) bryter relationen med Svenska kyrkan genom beslut i sin generalförsamling förra helen. Besluten bekräftar tidigare beslut i kyrkans (mindre) kyrkomöte (Church Council).

Generalförsamlingen följdes direkt av CMCR, understödjande kyrkor och organisationers partnermöte med EECMY. Vi fick inte se något översatt protokoll eller något annan skrifligt dokument. EECMY:s högsta ledare, president Wakseyoum, sa egentligen ingenting i klarspråk när han av delegaterna ombads förtydliga vad beslutet innebär, vilket skapade en del frustration hos oss. Han hänvisade i stället till de brev som Mekane Yesuskyrkan (EECMY) kommer att skriva till Svenska kyrkan och Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) som tagit likande beslut som Svenska kyrkan. Vi lämnade Addis när partnermötet (CMCR) avslutades, och jag har inte kunnat ta del av det som skrivits i svensk media

EECMY verkar mena att beslutet inte är generellt. Man vill försöka klargöra sina relationer inte bara på kyrkonivån utan också behandla grupper (förmodligen församlingar och organisationer) och individer utifrån deras ståndpunkt i frågan om samkönade äktenskap. Hur detta är tänkt att fungera är inte helt klart. Vi uppfattar att EECMY därför vill fortsätta samarbetet med EFS. Vi fick denna information informellt. Vi vet inte om EECMY också har tänkt kommunicera skriftligt till oss. Vi kan dock utgå ifrån att detta gäller.

Vi anar att det har varit en viss brottning för EECMY hur man skulle fullfölja tidigare beslut och hur man ska följa upp det brev som gick ut på att man bad Svenska kyrkan att omvända sig och riva upp sitt beslut. Brottningen gäller inte ställningstagandet i sakfrågan utan enbart vilka konsekvenser Svenska kyrkans hövligt avvisande svar skulle få. Under vår resa västerut har vi fått höra lite mer om generalförsamlingens behandling av frågan. En minoritet, hur stor kan inte avgöras eftersom det inte begärdes voterering i frågan, har velat återremittera frågan till kyrkomötet för att få mer tid till samtal med Svenska kyrkan och ELCA och för att hinna tala igenom konsekvenser av beslutet.

Ledare för centrala synoden, där EFS varit verksamma i över ett hundra år, och där senare både Svenska kyrkan och ELCA gått in med rätt omfattande ekonomiskt stöd, har i EECMY:s process framfört sin önskan att inte förhasta beslutet. Det främsta skälet menar man vara den långvariga relationen till Svenska kyrkan och EFS men även omsorg om samhällets minsta, som döva eller föräldralösa barn, som skulle drabbas direkt om stöd skulle utebli. Synoden står bakom kyrkans teologiska hållning men önskade ett beslut som mer liknade det som ELCT (Evangelical Lutheran Church in Tanzania) fattat. Det vill säga en klar teologisk markering följt av restriktioner kring vilka som skickas till Tanzania som representanter eller missionärer. Vi uppfattar att president Wakseyoum själv hade hoppats på andra beslutsformuleringar än vad som nu blev fallet. Nu fanns en målmedveten och tydlig majoritet, inte minst från församlingarna, som inte ville vänta längre och beslutet fattades med acklamation.

Under och efter CMCR fördes i flera omgångar samtal mellan EECMY:s ledning och representanterna för Svenska kyrkan och ELCA.  Det förefaller som att det fortfarande är oklart vad  beslutet faktiskt innebär i alla avseenden och att kanske EECMY själva inte har kunnat förutse alla konsekvenser av beslutets eller snarare beslutens innebörd. På något sätt måste säkert saken tas upp i Lutherska Världförbundet där alla tre berörda kyrkor är medlemmar. Där är man med på villkor att man bland annat erkänner varandras prästämbeten och nattvardsbord. Men eftersom vi inte vet precis vad som beslutats - och vad EECMY avser med sina beslut - så kan jag inte bedöma på vilket sätt frågan kommer att behandlas där. EECMY kommer säkert, om man inte redan gjort det - Wakseyoum reste till Tanzania direkt efter CMCR - att samtala med sin stora lutherska systerkyrka, ELCT, om dessa saker.

Det kan möjligen också finnas utrymme för Svenska kyrkan att välja hur man reagerar på det kommande brevet från EECMY. Man har ju fram tills nu sagt att man vill ha en öppen hållning. Frågan är hur hårt man vill reagera nu. Kanske Svenska kyrkan (och ELCA?) inte menar sig ha något annat val än att begära att EECMY utesluts ur Lutherska världsförbundet? Förhoppningsvis finns det mer konstruktiva alternativ. Dessutom finns ett antal viktiga samhälls- och diakoniprojekt som stöds av Svenska kyrkan, direkt eller genom LVF, och som inte kan avslutas på en gång eller överlämnas till etiopiska regeringen hur snabbt som helst.

Hur ser EFS på det som hänt? När jag och EFS ordförande på styrelsens uppdrag skrev till kyrkomötets ledamöter inför beslutet om samkönade äktenskap hösten 2010 framförde vi oro för att ett ja skulle kunna påverka relationer till systerkyrkor på ett allvarligt sätt. När nu en brytning i någon form sker så är det smärtsamt och lite omskakande, även om det inte är helt överraskande, Det är definitivt ingenting som EFS önskat. Styrelsens hållning är att beslutet i äktenskapsfrågan inte skulle behöva vara kyrkoskiljande. Det finns säkert avvikande uppfattningar om detta inom EFS, men genom att vi fortsätter att låta prästviga de som ska gå i EFS tjänst i Svenska kyrkans ordning, så gör vi praktiken ett sådant ställningstagande.

Hur kommer EFS att påverkas? Från EECMY har vi alltså fått signaler att de från sin sida avser att fortsätta att sammarbeta med EFS och välkomna oss till sin kyrka. Vi har en 150-årig relation och jag ser ingen anledning att låta den påverkas av det som hänt. Vi har varken önskat eller orsakat den här konflikten. Men däremot är det kanske just nu särskilt viktigt att vi värnar vår relation. Vi kan göra det, menar jag, eftersom vi är en självständig missionsorganisation, och möter EECMY som sådan, inte som kyrka. Och kan vi, genom att vi verkar inom och tillsammans med Svenska kyrkan, på något sätt vara en brygga, en länk, så ska vi ta vara på den möjligheten. Sedan vet vi inte om Svenska kyrkans gensvar på EECMY:s beslut kommer att påverka EFS i något avseende. Det är inte meningsfullt att spekulera kring det, utan vi får se vad som händer.

Sammanfattningsvis: Ett allvarligt brott har skett i relationen mellan EECMY och Svenska kyrkan. Innebörden i brytningen är fortfarande oklar. Vi sörjer över att denna splittring uppstått. EFS ska fortsätta att arbeta med och i Mekane Yesuskyrkan.