Från Kilolo till Kyrkans hus.

Idag passerade 10 gäster från Tanzania kyrkans hus för lunch och kort introduktion. Det var ett par präster som jag känner från Iringa på Södra höglandet och så mestadels unga ledare från församlingarna i Kilolo och Kising’a. De flesta av dem har fått sin träning genom TEE, det församlingsbaserade evangelist- och bibelutbildningen som finns i Iringa stifts alla församlingar.

Att komma från landsbygden i Tanzania, att aldrig ha flugit förut, att aldrig har varit utanför sitt eget land, och så dimpa ner i det rika Sverige är kanske närmast en chock. Hur sorterar man alla intryck?

Efter lunchen samlades vi till en stunds bön i Mariakapellet i Kyrkans hus. Vad händer? En efter en börjar be, på swahili förstås eftersom engelskkunskaperna är mycket begränsade. Vi får vara med om 20 minuters intensiv bön för Sverige, för Svenska kyrkan, för EFS, för oss med fokus på missionssituationen och missionsuppgiften. Jag tror att sällan, om ens någonsin, har sådana starka böner sänds upp på vår arbetsplats!

Och de har fått veta lite om vårt andliga läge och ber på sätt som de är vana: ”Vi ber för de 70 procent av Sveriges befolkning som tillhör Svenska kyrkan. Vi förundrar oss över att höra att 65 % av dem aldrig eller sällan kommer till kyrkan. Vi ber för dem att de ska få en levande tro, bli väckta och upplysta, få nås av Guds kärlek och lära känna Jesus. Å, Herre, rör vid Sverige och svenskarna. Vi tackar för de fem procenten som bekänner en personlig tro på Jesus. Välsigna dem Herre, fyll dem med frimodighet och glädje. Låt deras tro växa och smitta av sig. Använd dem för Sveriges folk, Herre. Vi ber, vi ropar, vi kämpar mot de onda makter som vill hindra ditt evangelium, vi anropar ditt kors och din seger. Jesus, visa dig, handla, rör vid oss”.

Och så for de vidare till Jämtland. Jag hoppas att de ska be överallt de kommer. Och dela sin enkla och frimodiga och djupa tro på Kristus med alla de möter.

EFS ytterligheter

Helgen som gick besökte jag Skåne, närmare bestämt Klippan och Lerberget utanför Höganäs. I Klippan har EFS slagit sina påsar ihop med EFS-församlingen och bildat Andreaskyrkan. I ett huj har man tillsammans en bas för att bära varandra och att nå ut med evangeliet i Klippan. Det är en stor utmaning där det bara finns en församling till förutom Svenska kyrkans på en ort med rätt många tusen människor. Min uppgift var att berätta om EFS, både EFS evangelisk-lutherska tro och våra möjligheter idag.

Det är klart att det finns utmaningar med olika tradition och delvis olika förståelse av kristen tro. Men både EFS och EFK har rötter i samma väckelsetraditioner och delar EFS betoning på tro på Jesus, Guds tilltal genom Bibeln, mission lokalt och globalt, och att hela Kristi kropp är delaktiga i uppdraget. Det är ett tidens tecken att människor lokalt söker sig samman trots olika bakgrund.

I Lerberget finns en sedan tjugotalet år väl fungerande samarbetskyrka. Missionsföreningen har fått förtroendet att leda det lokala församlingsarbetet. Nu fylls det på med yngre familjer och de grånande kämparna kan förhoppningsvis få avlösning! Två präster, som inte har EFS-bakgrund har gått in i arbetet på ett väldigt fint sätt. I en fungerande samarbetskyrka finns kanske EFS största missionsmöjligheter. I Lerberget finns man mitt i samhället med skolan som närmsta granne. Kontaktytorna är stora och det handlar inte minst om att ta vara på alla möjligheter Gud ger.

EFS är fascinerande pragmatiskt. För mycket kan somliga tycka. Jag citerar den förre EFS-profilen Torsten Nilsson: EFS är ett föredöme i oklarhet. Men kan vi få bevara vårt evangeliska centrum och ha fokus på att främja Kristi rike så hoppas jag att vi både kan vara en resurs inom Svenska kyrkan och bygga broar till andra.

Om Klippan eller Lerberget står stadigast när regnet öser ner, floden kommer och vindarna blåser och kastar sig mot huset, det får framtiden utvisa. Proberstenen ger Jesus själv i Matteus 7: ”Den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre…”