Dodoma tisdag

Åker med en rätt så trött buss tillhörande bolaget Scandinavia på väg hem från det förhoppningsfulla Dodoma i centrala Tanzania. Bortsett från att bussen läcker som ett såll så har dessbättre regnen börjat. Må det regna till man fått en skörd.

Vad förde mig hit? Här bor Ulf Ekängen, EFS missionär, ibland kallad den vite massajen. Ett äronamn på en inkarnerad missionär. Vi har deltagit i en högtidlig biskopsvigning av Festo Ngowo i Dodoma stora domkyrka, pyntad som vore det julotta med tygdraperingar och tusentals led-lampor. Utländska gäster hade kommit från Tysklands evangeliska kyrkor, Amerikanska lutherska kyrkan, elever från bibellinjen på Glimåkra folkhögskola, vänförsamlingsrepresentanter från Lysekil och undertecknad.

Körer från södra stiften och massor från Dodomastiftet förstås, så många att inte alla fick plats inne och knappt fick chans att sjunga heller. 17 biskopar i full skrud, mest i guld och rött. Våra syskon här är ett färgglatt folk. Sju timmars gudstjänst med en inte alltför genomtänkt planering innehållande en biskopsvigning med tillhörande installation, en domprostinstallation, en avtackning av avgående biskop, välkomnande av biskop och domprost med fruar, en hedersdoktorspromovering från Lutheran Trinity College till biskoparnas ordförande Biskop Malasusa, ett 45 minuters tal av premiärministern allt på något sätt omfamnat av den vanliga liturgin, lik Svenska kyrkans.

Hälsningarna från oss gäster fick kortas till max för att hinnas med på slutet, liksom presentvandringen med handskakning där alla vandrar förbi och gratulerar ungefär som vid ett bröllop. Tråkigt för folket att det blev så stressigt. Höjdpunkterna var en mycket god evangelisk predikan av den amerikanske biskopen och wagogofolkets kör med kvinnor med jättetrummor i spetsen. Premiärministern betonade både den ansvarsfulla kallelsen, vikt3en av enhet mellan religionerna och nödvändigheten av att odla hirs och sorghum istället för majs för att hinna få skörd under allt kortare regnperioder.

Stiftet verkar ha fått en ödmjuk och målmedveten biskop med hoppingivande mål, en ekonomi med miljonskulder, ett stiftkontor stort som ett ordinärt bostadshus och stora evangelisationsutmaningar bland många olika folkgrupper som ingångsvärden.
På måndagen hade vi samtal med företrädare för stiftet och utländska partners. Först blev det mycket rapporter i stilen "se vad mycket bra vi har gjort" men sedan fick vi ett bra samtal om riktlinjer för utbyten och vänförsamlingar, beroendementalitet, ömsesidighet och ansvarstagande vad gäller pengar. Jag försökte föra in i vår tendens att betona vad vi gör snarare än vad vi är i våra relationer. Det behöver vi ofta reflektera över. Det finns många anledningar att be för stiftet och biskop Ngowo. Han har ingen avundsvärd uppgift sin höga status till trots. Han har dock folkets förtroende och har lyckats tända gnistor av hopp enligt Ulf Ekängen.

Kristi kyrka är märkvärdig i sin dubbelhet av sant liv i tron och stor bristfullhet hos sina medlemmar. Mitt i alla dessa motsägelser väljer Gud att verka och ibland visa sig. Tala om risktagande. Tala om under. Tala om nåd!