I gårdagens Kyrkans tidning kommenteras en ny undersökning
från Göteborgs universitet om religiositeten i Sverige. Undersökningen visar
att vi ber och går på religiösa möten nästan lika mycket som 25 år sedan. Lika
många ber minst en gång per månad som spelar dataspel (dock knappast bara en
gång i månaden…). Det är lika många som under en månad deltar i religiösa möten
som de som deltar i studiecirklar eller spelar ett musikinstrument. Invandrare
kompenserar för nedgången i Svenska kyrkan. Frikyrkliga är mer aktiva, medan de
180 000 muslimernas praktiserande av sin tro bär likheter med Svenska
kyrkans troende. Förtroendet för Svenska kyrkan växer. Det är inget stort
medlemsras och så många som 90 % tänker vara kvar i kyrkan.
Allt detta är intressant och också kan kännas hoppingivande.
Vad kan vi dra för slutsatser? Gunnar Sjöberg, ny kommunikationschef på Svenska
kyrkan, är glad över att även över de 40 % av kyrkans medlemmar som tycker sig
ha en svag relation till kyrkan. Uppsvinget för individuell ljuständning i
kyrkan likaså. Jag håller med, det innebär en möjlighet.
Jag funderar på Sjöbergs reflektion över det minskande
antalet gudstjänstbesökare: Det är inte så viktigt eftersom gudstjänstbesök
inte är det enda måttet på ens relation till Gud, säger han. Vi får hitta andra
vägar att hjälpa människor att fördjupa sin tro.
Det är riktigt - och kanske ändå inte bara rätt tänkt? Den utmanande missionsfrågan är förstås:
hur? Hur kan människor komma inom hörhåll för evangeliet? För det är genom
förkunnelsen och undervisningen i evangeliet, trons ord om Herren Jesu död och
uppståndelse, som hjärtats tro föds, den tro som leder till rättfärdighet och
räddning (Romarbrevet 10:8-15). Kan det vara så att man inte får höra sådan
förkunnelse när man kommer till gudstjänst? Vilka andra mötesplatser med
evangeliet finns – och kan skapas? Alphagrupper, vuxenkatekumenat, retreater,
konfirmandläger, ungdomsläger. Andra samlingar och verksamhet i kyrkornas regi.
Absolut.
Två av de mest avgörande sakerna för att fler ska få höra evangeliet och ”få sin tro fördjupad” är för det första vi bekännande kristna själva, vårt liv och vår berättelse om Jesus och vandringen med Gud. Inget är viktigare än fördjupningen och missionsrustandet av dem som bekänner sig som Jesu efterföljare.
Två av de mest avgörande sakerna för att fler ska få höra evangeliet och ”få sin tro fördjupad” är för det första vi bekännande kristna själva, vårt liv och vår berättelse om Jesus och vandringen med Gud. Inget är viktigare än fördjupningen och missionsrustandet av dem som bekänner sig som Jesu efterföljare.
Jo, möjligen nödvändigheten att skapa nya fräscha uttryck
för hur människor kan komma samman för möten med Jesus och evangeliet. Nya
uppsökande gemenskapsformer, nya församlingar som formas på tvärs av
geografiska församlingsindelningar och traditionella former. Frisläppt fantasi.
Idérika initiativ. För att nå nya måste vi göra nya saker.
Ja, om kyrkans egen kommunikationschef kommunicerar att gudstjänstdeltagandet inte är så viktigt, ska man kanske inte undra över att så få av kyrkans medlemmar verkar tycka att det är viktigt. Bra att du problematiserar uttalandet, Stefan!
SvaraRaderaJag tänker ofta med stor sympati på konfirmanderna som mest bara "avverkar" sina obligatoriska gudstjänsttillfällen plus själva konfirmationsgudstjänsten. Är det ingen som gör klart för dem att den enskilda bibelläsningen/bönen plus den gemensamma i gudstjänsten och (helst) bönegruppen är den nödvändiga näringstillförsel som varje kristen behöver för att överleva andligt? Annars blir det ju som att ta körkort och aldrig mer köra bil - eller sluta tala med och röra vid varann efter bröllopsnatten.
Nya samlingsformer, fräscht psalm- och sångskapande, nya bibelöversättningar m.m. är värt all uppmuntran, ja, det är alldeles nödvändigt. Tack till alla inom bl.a. EFS som bidragit med det, tänker just nu särskilt på Hedegård med sin - på 60-talet - nya översättning och bröderna Gustavsson och deras fräscha sånger! Men till syvende og sidst handlar det också om att - även i sångerna - våga formulera angelägenheten. Inklusive alternativet: andlig och evig död. (Inte för att jag själv brukar våga eller gilla det).
Jfr Albert Engström-kolingen som när prästen frågade varför han aldrig var i kyrkan svarade: "Det lönar sej ju inte sen ni avskaffade helvetet." Rått men rakt och realistiskt - det handlar inte om skrämseltaktik utan om ren information, precis som beträffande kärnvapen- och klimathotet, som också bör aktualiseras.
HÄlsning i warm välsignelse för Jesus blods seger för oss all som har fått den Heliga Andes kraft till hjälp och frälsning har stor answar runt oss att Guds namn blir upphöjt och tack til honom för underbar väg till att gå med Herrens ledning och sanninges glädje och vi vill inte glömma nånting vad Gud har sagt att vinna eviga liv i Herren, tack med stor välsignelse i kristus ,keijo södertälje
SvaraRadera