Surrogatmödrar, människovärde och livet som en gåva

Smer, Statens medicinskt etiska råd tog 28/2 positiv ställning till så kallat surrogatmoderskap, d.v.s. att en kvinna bär och föder barn åt den biologiska modern, under vissa förutsättningar. En utredning föreslås. Sedan dess pågår debatt i media.

Längtan efter barn är en naturlig längtan för de flesta människor. Som väl är. Det är ett av Guds sätt att upprätthålla sin skapelse. Och jag, som bara genom Guds nåd, får ha fyra friska barn med familjer att glädja mig åt, kan bara ana vad den kan längta efter som inte fått lika mycket på detta område som jag. Ändå är Smer:s ställningstagande illavarslande. Här är några av mina invändningar:

Argumentationen från surrogatmödraskapets förespråkare utgår helt från den vuxnes önskemål. Men hur fantastiskt det än är att få ett barn är detta ingen mänsklig rättighet. Tvärt om ligger rättigheterna på barnets sida enligt FN:s barnkonvention. Barnets bästa går först.

Barnkonventionen slår fast att ett barn har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Så långt det är möjligt, skulle jag vilja tilläga. Anknytningen till föräldrarna börjar redan under graviditeten där barnet lär sig känna igen dem. Det får inte det barn som bärs och föds av en annan än sin biologiska mor. Adopterade barn får därför en särskild utmaning att kunna anknyta. För ett barn tillblivet genom en surrogatmamma kan de kanske bli ännu svårare.

Etiska och juridiska problem uppstår också: Vad händer om endera parten vill pressa den andra att göra abort, exempelvis på grund av att fostret visar sig ha ett handikapp? Eller vad händer om det beställande paret går isär och inte längre vill ha barnet? I ett uppmärksammat fall i Storbritannien bröt en surrogatmamma det ingångna avtalet och domstolen gav henne rätt att behålla barnet.

Även om Smer tar avstånd från affärsuppgörelser i samband med surrogatmoderskap, så sker sådant på många (alla?) håll. Det finns en mycket uppenbar risk att både potentiella surrogatmödrar, kvinnor alltså, och barn reduceras till medel för andra människors mål. Inte minst i fattiga länder kan detta bli ett nytt sätt att utnyttja utsatta, ja, man talar till och med om ”fertilitetsturism”. 

På djupet handlar detta om det kristna människovärdet. Ärkebiskop Wejryd uttryckte detta väl i en intervju i UNT inför påsken förra året: Ett kristet perspektiv är att försöka låta människovärdet stå alldeles fritt från nyttigheten. 

Men det handlar också om det vi alla har så svårt för. Att i praktiken se livet som en gåva, inte en rättighet. Att på ett moget sätt ta emot det som livet, ja Gud, ger oss. 

Där den kristna tron förbleknar, där förvanskas synen på livet och på människans värde. Låt oss kämpa för att den nuvarande lagstiftningen behålls, även om det innebär att vi säger nej både till viss medicinsk utveckling och till synen på vad en människa är.