Upplands Väsby 00.27

Sitter och väntar på Upptåget som ska ta mig till Uppsala denna natt. Jag är på väg hem från Nässjö, efter en snabbutflykt över kvällen. I helgen var jag i Timmernabben på EFS i Sydöstsveriges Årsforum, så det blev två besök i distriktet på raken. Ringde en yrvaken taxiägare i Märsta för att se om det gick att få en taxi till Uppsala. Men 500 kronor extra ör en halvtimmas tidsvinst är inte försvarbart.

Viktigt att besöka distrikten. Sydösts årsforum är bra upplagt med samtal i grupper innan årsrapporten presenteras och beslut tas. Något att ta efter för fler. Avgående distriktsföreståndare är en god talare. Han talade om vår uppgift att vara bagerier där Kristusdoftande bröd för människor bakas så att det luktade hembakt i hela kapellet. I Kyrkans tidning beskrevs nyligen EFS som en självständig rörelse inom Svenska kyrkan för mission, lekmannaengagemang och vardagskristendom. Det är där bröddoften passar in.

Det var ingen jätteskara på årsforum i EFS minsta distrikt antalsmässigt. Som ofta var det kämpar, veteraner och trofasta som dominerade i bänkarna. Så långvariga engagemang för att vara gemenskap, missionsstation för vuxna, ungdomar och barn i olika hörn av distriktet. Bilden är intressant och utmaningarna legio.

I distriktet finns ett mångfacetterat utbud av EFS-sammanhang. Små föreningar på landet, somliga nedläggningshotade, andra med djärva planer. EFS-kyrkor i städer med ambition att nå ut med evangeliet. Samarbeten med Svenska kyrkan, men också med t.ex. Svenska Alliansmissionen eller Missionskyrkan, för evangeliets skull. Väl fungerande samarbetskyrkor med Svenska kyrkan där man till och med lyckas övertyga EFS-negativa präster om vitsen med missionsföreningen. Men också ställen där man brottas med kyrkounderhåll, framtidsstrategi eller ekonomiskt styrd nedläggningspanik hos kyrkorådet.

Det är otroligt vad avgörande inte minst kyrkoherdens inställning är för om det ska bli ett missionssamarbete på en lokal plats. Men ibland är det vi EFS:are som är låsta och saknar vision att lämna sitt invanda bönhus eller sin traditionella verksamhet för något nytt. Men oftast finns ett djupt engagemang för grannars och vänners andliga väl och ibland finns en beredskap att våga nytt.

Jag tänker på er, missionsvänner. Jag skulle vilja dela ut medaljer för tapperhet i fält, näsdukar för tårar och tappade sugar, provocerande frågor om Vad vill vi och Varför finns vi men mest av allt mycket mycket uppmuntran till att vara väldoftande livets bröd till människor i vardagskontakterna. Vi ber om att förnyas och få förnya. Gud har kallelser i byar och städer.