Krisartade sommarfunderingar

Nyligen publicerades en undersökning som visar att 15 % av Svenska kyrkans medlemmar säger sig ha en tro på Jesus och bara 10 % säger sig ha en stark relation till kyrkan, även om många har stort förtroende för kyrkan. I ett samtal med ärkebiskopen häromdagen menade han att det finns en växande kris- och missionsmedvetenhet i Svenska kyrkan och det är i så fall något gott. Då finns möjligheten till rannsakan, nytänkande och mission. Igår publicerades ett uttalande som jag har skrivit under tillsammans med ledare för frikyrkorna om behovet av nya gudstjänstfirande gemenskaper/församlingar när läggs ner en församling eller förening varje vecka. Följ denna länken för att läsa uppropet: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=266004. Medlemsmässigt kan vi nog tala om kris, även om vi i EFS har haft en inbromsning i medlemsminskningen på senare år, bland annat tack vara att det startats en hel del nya sammanhang. Hur är det med vår krismedvetenhet – och vad gör vi av den? Kriskänsla kan slå ner modet, krismedvetenhet kan trigga kamplusten!

Jag funderade igår tillsammans med en person med anknytning till EFS på vad krisen egentligen i så fall handlar om. Vi trevar lite när vi försöker sätta fingret på vad det handlar om. Men det har med glädje att göra, glädjen över Jesus, glädjen i Gud. Trötthet och missmod sprider sig där vår egen förundran och glädje över vad vi äger som kristna tynar bort. När detta finns så kommer också längtan att dela med sig, att hitta nya vägar att bygga relationer och dela med sig av tron.

Men här finns också sätt att tänka som hindrar oss. Det är så lätt att tänka att tron kan den som är viss och stark och vältalig prata om. Vi gör så lätt en åtskillnad mellan att dela livet och att dela tron. Jag tror att hemligheten ligger i att dela erfarenheter av livet med varandra, och egentligen på ungefär samma sätt om det är i ett sammanhang med främst bekännande kristna eller mera blandat sammanhang. Vi tror att tvivel, brottning, misslyckanden är fiender. För nåden är de bundsförvanter. Det är när vi berättar och delar hur det faktiskt är som den helige Ande trivs. Bland hycklare och perfektionister tycker han inte det är särskilt kul.

Det som kan vända ”troskrisen” i vårt land (och skapa det ogripbara ”väckelse”) är antingen yttre skakningar som ekonomisk kris eller katastrofer av olika slag eller att vi medvetet delar mer av färska nådeberättelser och Jesuserfarenheter med varandra. Det börjar där vi är och med dem vi är. I vår vardag. Inte i landet fullkomlig och superkristen. Där nöden och nåden möts, där är Gud. Hur påverkar den insikten din sommar – och min?

En härlig sommar önskas! Jesus lever.