Panchoo, Kumar och Sukka om bön

Det här är namnen på de gäster vi haft från vår systerkyrka ELC in MP = Evangelical Lutheran Church in Madhya Pradesh i Indien. I ett dygn har vi haft överläggningar om vår relation och vårt stöd till den kyrka som EFS har varit med och grundat från 1877. En kyrka med 18000 medlemmar och 800 troende som på grund av förföljelsen från nationalistiska hinduer och anti-omvändelselagar inte vågat eller kunnat döpa sig. Att göra det innebär att förlora mycket av sina rättigheter i samhället eller sin ekonomiska trygghet.

Det viktigaste hände idag när vi i mindre grupper fick tala om det andliga livet i våra respektive sammanhang. Vi gjorde en lista på saker som vi ser som utmaningar till lärjungaskap, och det blev enkelt en gemensam lista: bönen, bibelkunskapen, gudstjänstfirande, dela med sig av tron, tjäna andra och samarbete inom den kristna gemenskapen.

Det kom att handla mycket om bön. Jag tror inte det är någon tillfällighet. Gud håller på att påminna EFS om bönens möjlighet och nödvändighet. Vi som representerade EFS blev både utmanade och inspirerade av att förstå att bönen för våra syskon är en sådan självklar och stark del i vardagen. Morgonbön i familjen, bön i ottan i församlingen, böne- och fastedagar, hembesök med bön, bön om beskydd, helanden, för katastrofer och händelser i byn och samhället.

Bön är något som föds inifrån, genom att Gud berör oss, genom att vår nöd blir större och vår längtan väcks. Men vi kan uppmuntra varandra till bön, dela bönesvar, samlas till bön i hemmen, ha böneperioder och bönedagar, skapa bönenätverk, telefonkedjor, bönesuckar. Vet du vad ”ambulansbön” är? Jo, att be en bön för den som transporteras i ambulansen som passerar – och för andra människor vi ser och möter i olika vardagliga situationer.

På skrivbordet jag lånar hemma hos distriktsföreståndare Kerstin Oderhem ligger en enkel A4-folder om – bön. Utgiven av Växjö stift på initiativ av nytillträdde biskopen Jan-Olof Johansson, med böner och vägledning till bön. Det är ingen tillfällighet. Vi är många som längtar.

Jag stavar på ord för vad Gud, ja, jag tror Gud, längtar efter: att ge oss nöd och glädje i bönen och en ”genomsyrad” vardag. Genomsyrad av medvetandet om att Herren är nära och av hoppet och möjligheterna som han alltid för med sig!